Dagens Nyheter – 22 januari 1869, sida 1

oo AU V on hopfästad med en antik nål, förlänade tvärtemot någonting friskt åt hennes ansigte och väckte aning om en tjusande älsklighet och ett skönhetssinne, som gjorde henne till dotter af porträttet och till hemmets goda genius. När hon sväfvade derinne bland blommorna, väcktes hos Petra en liflig längtan, att få stanna hos henne; i denna qvinnas umgänge och på detta ställe måste allt godt kunna rotfästas och växa upp; kunde hon endast komma in här! Hon kände i dubbelt mått tyngden af sin öfvergifna belägenhet; hon följde Signe oaflåtligt med blickarna, hvart hon gick och hvar hon stod; Signe kände detta och ville undvika det, med det lyckades henne ej, hvarför hon slutligen rodnande böjde sig ned öfver blommorna. Petra insåg slutligen sin närgångenhet, blygdes och ville afbedja den, men det var någonting med detta omsorgsfullt upplagda hår, denna fina, skära panna och det åtsittande i drägten, som ålade henne den största varsamhet. Hon såg upp på modren: 0, henne skulle hon redan ha kunnat omfamna! Var det inte, som om hon satt på väggen och nickade till henne ett hjertligt: välkommen! Hon kände det, hon såg det, men skulle hon ändå kunna vara öfvertygad derom? Så, som hon, hade ännu aldrig någon sett på henne; de der blickarna förrådde, att deras egarinna kände allt, som händt den