Dagens Nyheter – 22 januari 1869, sida 1

Båda kamrarna hade sammanträden i går förmiddag, den första från kl. 10 till 11, den andra från kl. 10 till?42 e. m. Regeringens proposition om statsverkets tillstånd och behof blef dervid remitterad till statsutskottet, beledsagad af några anföranden, hvilka med anledning af de i propositionen upptagna inkomstoch utgiftsstaterna höllos under den diskussion, som, förnämligast i andra kammaren, föregick remissen. I första kammaren yttrade sig hrr Henning Hamilton, Leyonancker, Wallenberg och E. V. Almqvist. Den förstnämnde talaren framställde några anmärkniågar mot propositionen, men fann sig på det hela taget belåten med den och lofordade dess rediga uppställning. Den väsentligaste anmärkningen inom avdra kammaren, gjordes at, hy Tiljenorante, som 3. och att i följd deraf en brist skall uppstå, i händelse de föreslagna utgifterna nu komma att af riksdagen bifallas. Talaren anförde till stöd för sitt påstående åtskilliga siffror ur propositionen, särskildt anmärkte han, rörande tullinkomsten, att denna blifvit beräknad till 14 millioner, eller hvad förra året, då tullintraderna genom den ökade importen af bränvin tillfälligtvis uppgingo till detta belopp, inbringade, utan att det tagits i beräkning, att bränvinsskatten då var i samma proportion mindre, Afven gjorde talaren anmärkning mot förslaget att använda postussuransfondea och bankovinsten, hvilka blifvit bland de disponibla tillgångarna upptagna. Det vore nödvändigt att få tillgångarne reducerade till deras verkliga belopp, ty af dessa beror naturligtvis beviljandet af anslag; och äro inkomsterna för högt beräknade, kommer man i frestelse att ge ut mer än man har, och då uppstår brist. Slutligen anmärkte tal. äfven, att man i budgeten förbisett det vanliga förhållandet, att s. k. förslagsanslag vanligen öfverskridas, hvarförutan oförutsedda utgifter lätt kunna inträffa. IHufvudsakligen i samma anda yttrade sig hrr Stråle och Vougt. Hr Jöns Pehrsson hade ej väntat att finansministern skulle göra några indragvingar i budgeten, att hoppas något sådant skulle, enligt tal:s uttryck, vara 4omenskligt, men han byggde i detta fall stora förhoppningar, på statsutskottet och riksdagsmännen i allmänhet, hvilka väl känna till hvad folket suckar efter. Finansministern hr af Ugglas, hvilken, jemte RETA ETT NT FKA RARE