Dagens Nyheter – 21 januari 1869, sida 2

till henne, ni har inte större begrepp om teatern än en katt. Och ni har dessutom inga anlag hvarken för komedien eller tragedien, ert prof här är ju alldeles misslyckadt. Ert fagra ansigte och er vackra figur ha förledt edra vänner att inbilla er, att ni skulle kunna spela bättre än min hustru, naturligtvis, och så kommer ni och vill debutera i den största rollen uti min repertoir och på samma gång dessutom ändra om den ... ja, sådana äro norrmännerna; det är ett folk, som kan uträtta något, det! — Peira började att andas allt hastigare och arbetade länge med att hålla tårarna tillbaka; slutligen vågade hon framhviska: Får jag verkligen inte försöka? — Han hade stått och blickat ut genom fönstret, fullt öfvertygad, att hon redan var bortgången; förvånad vände han sig om, men då han såg hennes sinnesrörelse och den förunderliga styrka, hvarmed den omdanade hela hennes väsende, stod han tyst en stund, derefter grep han hastigt den bortlaggda boken och sade med en röst och en min, som ej det ringaste erinrade om hvad som förefallit: Försök med detta stycke, men läs långsamt och låt mig tydligt höra er stämma! Nå, låt höra! — Men hon kunde ej läsa, ty hon var ej i stånd att se bokstäfverna. — Inte så rådlös — nåå! — Hon läste slutligen, men kallt och färglöst. Han bad henne läsa om igen med