Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 3

Tekniskt. Andvämdning af stenkolsaska. Man tror i allmänhet på landet, att aska efter stenkol ej allenast är otjenlig till att göda eller förbättra jorden med, utan äfven att den gör åkern ofraktbar. I följd deraf söka landtmännen att på allt sätt befria sig ifrån den, strö den derför längs landsvägarne m. m., såsom handlade det om ett alldeles värdelöst ämne. Mängden af den stonkolsaska, som på sådant sätt årligen går förlorad, är oerhörd. I anledning af detta förhållande berättar Kosmos ettafen landtbrukare anställdt intressant försök. Han fyllde på hösten tre blomkrukor med ren stenkolsaska samt sådde i den ena råg, i den andra hafra och i den tredje smultron. Blomkrukorna nedgräfdes derpå i en rabatt i trädgården och lemnades alldeles åt sig sjelfva. Sprickningen försiggick under loppet af vintern efter önskan och i mars hade plautorna eti det. bästa utseende. I april stodo de tre plantorna i yppigaste växt. Rågen och hafren kommo fullständigt till mognad, kornen voro stora, glänsande och mycket tunga; rågstrået hade en höjd af 7, fot och hafrestrået 3,s fot. Smultronea voro i kraftigaste utveckling ända in i oktober, då man måste taga dem ur krukan. Afalltutsäda på marken äro dessa smultron numera de mest grönskande och kraftiga. Detta försök visar således, att stenkolsaskan utan tillsats af matjord och gödsel är fullt tillräcklig, att till mognad förse både rågen och hafran med näring och frambringa ätbara smultron året om. Stenkolsaskan kan äfven i följd af dess beskaffenhet göra jorden luckrare och således i de fall der jorden är för hård och fast blitva till mycken nywta; åen bör derför likasom gödseln kunna tjena till förbättrande af åkerjorden. Men denna slutsats draga vi ej blott af detta gjorda försök, utan äfven af de analyser som af fiere kemister, bland andra af Davy, verkgtällts. Dessa undersöknivgar hafva gifvit vid handen, att stenkolsaskan i åtskilliga förhållanden ursprungligen innehåller: svafvelsyradt kali, svafvelsyrad kalk, åtskilliga föreningar af syror med alkaliska jordarter, kolsyrad kalk, lerjord samt kiselsyra.