Dagens Nyheter – 20 januari 1869, sida 3

TILL VÅRA RIKSDAGSMÄN. Om en person bar penningar utlånade mot inteckning, så tillåter honom vår närvarande lagstiftning, att, för betäckandet af sin fordran, hålla sig till gäldenärens lösegendom; men detta är ju 1 bögsta grad orättvist, ty utlåniog mot inteckning är ja detsamma som utlåning mot vant, och det är ju långifvarens ensak, om han lånar ut penningar till högre belopp, än inteckvingen är värd. En person, som utlånar penningar mot pant, eger ju ej rätt att, om panten ej kan försä!jas till samma pris som den derför utlånade summan. från gäldenären utbekomma mnågot mera. Hvarför skall det vara fallet vid inteckuingar? Oss förefaller detta i högsta grad orättvist, och vi förmoda, att våra riksdagsmän i detta afseende dela vår mening, af hvilken orsak vi här tagit 03s friheten att påpeka denna sak, på det de måte vid nu instundande riksdag kunna inlemra motion om lagens ändring i ifrågavarande fall. Östgöte.