skaftet) och derefter kastade hon mig ut genom fönstret. Jag föll ned i ett vattenkar och blef ganska våt. Som jag hade lärt att simma, höll jag mig dock uppe på ytan. En gosse, som hörde till huset och hvars mun jag många gånger hade kysst, fick se mig och utropade: ack se, den lilla skeden, hon duger äfven till båt, och så tog han upp mig och bar mig till dammen. Der fick jag flyta omkring flera dagar. Jag blef till slut ledsen af den leken och gömde mig en dag i vassen, der eder far fann mig och tog mig hit upp. Nu, slutade träskeden, hafven I hört mina lefnadsöden, och alla skatungarne flaxade med vingarne och skrattade. Att skratta hade de redan lärt sig af föräldrarne.