Skälet, säger han, är ganska enkelt. Under det att det nutida infanteriet och artilleriet stå åtminstone tio gånger högre än i krigen för hundra år sedan, ha häst och ryttare icke på långt när kunnat följa eldvapnens märkvärdigt hastiga närmande tilll fullkomligbeten. Den gamla taktiken med långa linier utan djup, lätta att genomtränga, har gifvit plats för täta massor; marken, nu mera odlad, och öfverallt planterad med häckar, genomskuren af grafvar och fylld af hägnader, erbjuder oupphörliga hinder för kavalleriets rörelser; så att detta vapen kan icke vidare afgöra en strid såsom för femtio år sedan. Småningom skall kavalleriets rol blifva inskränkt till en tjenstgöring för ordningens vidmakthållande inom armåerne samt för befordrande af order och depescher.