Dagens Nyheter – 19 januari 1869, sida 3

Hvarjehanda nyheter, Ett vackert drag ur danska kromnprinsens lif, i enskid skrifvelse meddeladt Öresunds-Posten, kunna vi ej neka oss nöjet berätta: Nämnde kronprins spatserade en dag på den vig, som från Fredensborgs slott förer ned till det så kallade Skipperhus, och hvilken på ena sidan är begränsad af slottsparken. Vid denna väg är en stätta, som förer till en allmänt begagnad väg genom parken. Prinsen passerade just förbi denna stätta, då en ung, vanför bonudflicka, bärande en stor börda, höll på att stiga öfrer den, hvarvid hon dock hade mycket besvär på gtund af sin kropps skröplighet. Prinsen gick bort till henne samt erbjöd sig hålla hennes bylte, medan hon steg öfver. Hon antog tillbudet med tacksamhet, och då hon lyckligt kommit öfver till andra sidan, fick hon sitt bylte öfverräckt och derpå låg en specie. Skall jag ha denna? frågade hon. Ja, om du vill, svarade prinsen. Jag säger många tack, adjö! Då hon kommit ett stycke in på stigen, mötte hon en man, som på afstånd bevittnat den nyss beskrifna tilldragelsen. Denne sade till flickan: Du är ganska lycklig, att sålunda bli hulpen af kavaljererna. Ja, det var en snäll, vänlig herre; och så gaf han mig denna, sade flickan, framvisande specien. Känner du honom icke? Nej, men jag tänker, att det är en af herrarne uppe från slottet. Ja, det är riktigt nog. det fir kronprinsen. Kors, hvad säger ni! Var det kronprinsen! och jag som lit bonom hålla mitt bylte! Med dessa ord gick flickan vidare. Prinsen har sedan uppsökt flickan, och då han erfor, att föräldrarne voro mycket fattiga samt mycket hårda mot den stackars flickan, derför att hon som krympling ej kunde med arbete bidraga till sitt underhåll, gick han en dag in i deras hus och föreslog dem, att han ville sörja för flickans framtid, om de tilläto det. Detta anbud mottogs naturligtvis med glädje. I samråd med öfverhofmästarinnan gick prinsen sjelf till en i Fredens-) borgs stad boende aktningsviärd enka, med hvilken han afslutade öfverenskommelse om flickans upptagande i huset. Prinsen har ej underlåtit att personligen förvissa sig om sin skyddslings befinnande i de nya förhållanderna, och då han efter sitt första besök sade henne farväl, tillade han: tFörsök nu att få din nya klädning färdig, så att jag kan se dig klädd i den juldagen i kyrkan. Erumtimmer såsom predikanter. SUniversalisterna, en af de mest frisinnade kristliga sekter i Amerika, ha för någon tid sedan beslu tat lemna äfven qvinnan tillträde till predikstolen. I följd häraf ha tvänne qvinliga predikanter blifvit anställda, nemligen en fröken Pendence Le Clerc i Bevay, Indiana, och en fröken: Chapin i Chicago, Illinois. Angående den sistnämnda säger Chicagotidningen Tribune: Fröken Chapin är ett i alla afseenden utmärkt fruntimmer med ovanlig bildning. Så väliafseende på det yttre som hvad hennes själsgåfvor betrif. far, är hon särdeles väl lottad. Hon kan icke hänföra genom sitt tal såsom fröken Dickinson, fröken Anthony eller fru Stanton, men i det kall hon valt skall hon icke ha öfverträffats af någon bland dessa framstående qvinnor, emedan hennes föredrag vittnar om en anspråkslöshet, som är mycket anslående. Fröken Chapin kan säkerligen mäta sig med de flesta manliga predikanter . . . Predikstolen är en plats, som kan fyllas lika väl af ett fruntimmer som af en man, och hvad besök vid dödsbäddar angår, torde gvinnan ide aldra flesta fall visa sig limpligare än mannen med sitt mera hårda viisende och otillgängliga sätt. Efter vår åsigt förtjena universalisterna tacksamhet derför att de i ifrågavarande afseende föregålt med ett godt exempel. Em borgmästare i cen viss småstad hade en afton råkat dröja för länge på källaren. Klockan var 1 på natten då han kom hem, Hvad skulle han nu göra för att icke allt för mycket förtörna sin ikta hälft? Borgmiistaren var icke rådlös.