Dagens Nyheter – 15 januari 1869, sida 1

Riksdagen börjar i dag. Kamrarnes ledamöter äro hit anlända. Det är medborgarens högsta värf de gå att uppfylla. För många af dem är detta ett, om än ofta besvärligt, dock tillika med mångahanda behag förenadt ombytei deras lif. Detta gäller om den förmögna jordegande adeln samt embetsoch tjensteminnen, åt hvilka sednare staten bekostar vikarie. Det gäller ock många af allmogens representanter, hvilka vid denna tid af året ej äro upptagne af sitt jordbruk och hvilka, af sin vana vid sparsamhet kunna, i följd utaf sitt arfvode, 1,200 rdr, och sin resekostnadsersättning, som de flesta beräkna så högt som möjligt, spara åtskilliga hundra riksdaler. Men det gifves också inom riksdagen icke få medlemmar, hvilka för att uppfylla det förtroende, deras medborgare dem uppdragit, offra icke blott sin tid, sin beqvämlighet, behaget att följa sina lefnadsvanor, utan äfven tryggheten i eller åtminstone förkofringen af sina affärer eller yrken. Ztt önska vi kunna säga om riksdagens medlemmar, nära nog utan undantag: att de komma hit med de bästa föresatser att verka godt för det folk och det samhälle de tillhöra. Helsom dem således välkomna och önskom dem glädje af och framgång åt deras syfte! Men på samma gång må det tillåtas lägga dem på hjertat, att de afhålla sig från att hemfalla under sidoinflytelser och sidoafsigter. Sidoinflytelser skola icke uteblifva under formen af jernvägsintressen eller andra lokala hänsyn. BSidoafsigter torde möjligen komma att förete sig under riksdagens lopp; de skola utgå på att blifva omvald nästa år. En qvick riksdagsman ställde med afseende härpå nyligen det horoskopet: andra kammaren blir vid denna riksdag oberäknelig, opåräknelig, otillräknelig. Om de tvenne första epiteterna komma att visa sig tillämpliga, skall dock landet förr eller sednare, ganska visst, ej låta det sista gälla. Den som, kurtiserande en lokal opinion för att blifva omvald till riksdagsman, offrar egen öfvertygelse och allmänt väl, skall visserligen icke undgå sina kommittenters, pressens och historiens dom.