Dagens Nyheter – 15 januari 1869, sida 1

blef Gunnar utkastad på gatan. Men här började det först att blifva riktigt allvar. Det låg två skepp vid bryggan, ett utoch ett inländskt, och det var just under middagstimman, så att matroserna voro särdeles belåtna med att få en liten muntration. De kommo ögonblickligt i slagsmål, besättning mot besättning, utländing mot inländing, flera man efterskickades och ryckte an i storm-marsch, stadens lediga arbetskarlar slöto sig till den ena eller andra parten, allt som segren vinkade, qvinnor och pojkar skulle äfven Vara med, och slutligen visste ingen hvilka som slogos eller hvad slagsmålet egentligen gällde, men slogs gjorde man med armarnas hela kraft. Förgäfves kommenderade sjökaptenerna, och förgäfves hotade hedervärda börgare att de skulle skicka efter stadens enda polisbetjent; — han låg vid samma tillfälle ute på fjorden och fiskade. De sprungo till borgmästaren, som tillika var postmästare, men han hade stängt sig inne med posten, som nyligen anländt, och svarade genom luckan att han omöjligt hade tid, alldenstund hans skrifvare var borta på begrafning, utan måste de vänta så länge. Men då kämparne ej ville vänta med att slå ihjäl hvarandra till dess posten blifvit sorterad, ropade flera, isynnerhet hjertskrämda hustrur, att Arne Smed gkulle hemtas.: Häruti instämde de hederFISKARELIOKAN. EE