Riksdagsmäns och embetsmins resekostnader. (Insändt.) Det uppseende, som några i tidningarne nyligen meddelade reseräkningar af riksdagsmän gjort, visar att allmänna rättskänslan icke fördrager egennyttiga tilltag att rikta sig på statskassans bekostnad. Men de anmärkningar, som blifvit framställda skola i financielt afseende blifva af ringa betydelse, om de icke suppleras med någon likartad granskning af vissa högre embetsmäns reseutgifter, hvilka uppgå till mångdubbelt högre behopp. Räkningarne öfver dessa utgifter granskas nästan endast af revisorerne i samma verk, som hrr generaldirektörer m. fl. tillhöra, samt till ringa del, neml. hvad angår miltal och skjutslega m. m. d., af kammarrättens tjenstemän; och man vet att denna granskning icke förhindrat en viss tulldirektör att resa flera dagar på ett är än almanackan upptager, icke heller hans efterträdare att för hvarje särskild resa göra Stockholm till utgångspunkt, i stället för att med hvarandra förbinda de resor i vestra eller södra delarne af landet han ville företaga, en utväg, hvarigenom han lärer förtjenat mera än den förstnämnde. Det skulle sålunda, för fullständighetens skull och för att visa, att det icke är blott f. d. kamrater af Bondeståndet eller ledamöter af landtmanna