Dagens Nyheter – 13 januari 1869, sida 1

ket för att vara den skönaste — med detta ord: väcktes ett minne, som hon afvisade med: handen: intet, intet fick nu komma fram, som kunde väcka oro! Sjelf gick hon i dag ovanligt stilla och tyst, sakta ordnade hon ett och annat på sitt rum, då tiden för mötet ännu ej var inne. Hon öppnade fönstret och såg ut: röda, varma skyar hade lägrat sig öfver fjellen, men en :svalkande luftström böljade in med helsning från den närliggande skogen. — Ja, nu kommerjag, — nu kommer jag! hviskade hon och gick ännu en gång framför spegeln för att nicka åt Ödegårds rodnande: brud: . Då hörde hon Ödegårds stämma nedanför hos modren, hörde, att han blef underrättad om hvar hennes rum låg: han kom föratt -hemta henne! En blygsam glädje uppfyllde henne, hon blickade hastigt omkring sig för att se efter om allt vari ordning som han kunde vilja ha det; derpå gick hon mot dörren. — Kom in! svarade hon sakta på den sakta knackningen och trädde sjelf ett par steg tillbaka. Som en isande störtskur eller som om jorden gled bort undan hennes fötter, förnam hon det ansigte som mötte i dörren. Hon ryggade tillbaka och grep fast i sängstolpen, men, störtad från en afgrund till en annan; förlorade hon förmågan att tänka,