Dagens Nyheter – 12 januari 1869, sida 2

vårt land och vår hufvudstad. Sin vana trogen att offentliggöra de intryck, han mottagit af de länder han besökt, har han nu äfven meddelat den tyska publiken några skildringar från sin resa genom vårt land, och nan uttalar sig i dem derom på ett sätt, som i flera afseenden är mycket smickrande och som bör hafva till följd att många af hans resande landsmän, för hvilka Sverige hittills varit så godt som en terra incognita, hädanefter komma att göra Norden till mål för sina sommarlustfärder. Vi hafva hittills varit i tillälle att se två af hr Raschsresebilder, och dem hafva vi funnit i en i Prag utkommande tidning. I den ena af dessa skizzer, som han kallar, Från svenska urskogen, skildrar han sin resa genom Smålands skogar, från Alvestad till Jönköping. I den andra afhandlas Svenska gästgifvaregårdar och hoteller. Efter att i bjerta färger hafva skildrat de olidliga och otaliga prejerier, för hvilka de resande äro utsatte på kontinentens hoteller, bangårdar och restaurationer, prisar han det motsatta förhållande som hos oss eger rum, — der styrel:en till och med förbjudit alla vid jernvägarne anställda personer att mottaga drickspengar, och der sldrig en uppassare gör anspråk på drickspengar. Och för den resande är den i och för sig anspråkslösa utgiftsposten drickspeogar ingen småsak, det vet nogsamt hvar och en som rest på kontinenten. Vidare lofordar han att utgiftsposterna Service och Ljusännu icke i allmänhetvunnit insteg på hotellernas räkningar. Till och med istockholm kände icke hotellvärdarne till detta sätt att beskatta resande, förrän för kort tid tillbaka, säger han. Då införde en fransman, den nuvarande innehafvaren af det bekanta Stockholms-hotellet Rydberg, oseden med BServicest och ljusbeskattningen i sitt hotell, och sedan dess hafva naturligtvis de andra hotellvärdarne i Stockholm följt hans exempel. Men tilj den oförskämda höjd som på kontinenten, har beskattningen änou icke stigit. Härvid må dock rättvisligen anmärkas, att Rydberg täflar med utlandets hoteller i beqvämlighet och elegans. Hr Rasch afslutar denna uppsats med att anföra följande, för svenska folket hedrande rön: Ett alldeles egendomligt företräde, men som jag hittills funnit öfverallt i Sverige, såväl i de större städerna, som på landet, på alla ångbåtslinier och på alla jernvägar, är en hög grad af ärlighet och redbarhet. En öfverbetalning eller en bedräglig förhöjning i de vanliga priserna kommer aldrig i fråga. Den turist, som är obekant med de vanliga priserna, kan lugnt lägga fram en sedel utan att fråga, huru mycket han skall betala. Han kan alltid vara säker på, att man icke gör honom orätt på en kopparslant en gång. De bedräglige kyparne på de tyska, franska och italienska restauranterna, gästgifvaregårdarna och kaffehusen, de den lagliga taxan öfverskridande droskkuskarne, de fräcka, oförskämda drosk-kuskarne i Wien, hvilka öfverträffa alla Europas drosk-kuskar i fräckhet och förmåga att preja — hela detta slödder, med hvilket turisten från morgon till qväll måste slitas, är hittills i Sverige, till och medi Stockholm, ett okändt slag af menniskor. Eget nog måtte hr Rasch icke här i Stockholm råkat ut för någon åkaredräng af rätta sorten; han skulle i så fall förvisso fått orsak att göra ettihos oss, dess bättre, ensamt stående, undantag från det sätt, på hvilket resande här behandlas och bemötas. Varning för svag is. Igår eftermiddag föll en gosse som åkte skridsko på Nybroviken, mellan Grefgatan och Skeppargatan, några famnar från land, ned i vattnet. Tre skridskoåkare skyndade honom till hjelp, men isen bar icke heller dem. En fjerde hemtade från en skuta en bärling, med hvilken det lyckades att rädda alla de fyra drunknande. I lördags brast isen under en gardist utanför Fredrikshof. Han skrek förfärligt. Folk kom honom till bjelp och drog upp honom. Knappt kände han sig säker förrän han helsade sina räddare med ett gapskratt. Förtretade öfver denna ohöfviska tacksamhetsyttring, straxt efter så jemmerliga nödrop, gåfvo de räddande karlen först muntlig, sedan handgriplig tillrättavisning. Det värmde honom, så att han ej lärer haft några olägenheter af sitt kalla bad. Bränvinstillverkringskontrollen. I tjenstgöring under Andra bränningsterminen innevarande år, omfattande tiden från den 16 januari till den 1 februari, hafva blifvit inkallade följande öfverkontrollörer: för Malmöhus län: A. H. Cerlheim-Gyllensköld; för Kristianstads län: S. Henschen; för Östergötlands län: J. L. Rehbinder; för Skaraborgs och Örebro län: G. G. G. Lindencrona; samt för Stockholms, Upsala och Södermarlands län samt Stockholms stad: R. OC. von Kremer.