Dagens Nyheter – 12 januari 1869, sida 2

ket papper, i hvilket två släta guldringar lågo förvarade. Redan! tänkte Petra och hennes hjerta började slå i hastigare takt; hon såg derefter på namnen i ringarne och läste i den ena mycket riktigt Petra jemte årtal och dato, men i den andra stod Gunnar. Hon bleknade och kastade ringar, skor och handskar på golfvet, såsom hade de bränt henne, samt bröt brefvet. Brefvet var skrifvet i Calais — hon läste: Kära Petra! Vi ha redan kommit hit med god vind från 54:de breddgraden till 61:sta och sedan med hård bidevind ända fram, som är ovanligt äfven för bättre fartyg än vårt, som dock är ett stolt skepp under segel. Men nu må du veta, att hela vägen har jag tänkt på dig och det som sist föreföll mellan oss två, och är det harmligt att jag inte fick ta ett anständigt farväl af dig, hvarför jag gick med harm ombord, men glömde dig aldrig sedan, utan blott en stund emellanåt; ty en sjöman har det svårt. Men nu ha vi kommit hit, och jag har användt hela min hyra till skänker åt dig, som du bad mig om, och de pengar jag fick af min mor också, så att jag har intet qvar. Men får jag lof, så kommer jag lika fort som skänkerna; ty så länge det är hemligt, är jag inte säker för andra, isynner