Dagens Nyheter – 11 januari 1869, sida 2

hans tält — svarade Logan —; allt som farnsg derinne splittrades och förstördest. Öfverste Mattsson gick ut, ledsagad af Logan, för att kasta en blick på stället, der tältet haft sin plats. Man underrättade honom att lemningarne af Stålbrands kropp förvarades i en tältsäng, öfver hvilken en filt var utbredd. Bestört lyftade öfverste M. en flik at filten; i sävgen fanns endast en packe segelduk och diverse småsaker. På general Logan såg den öfverraskning, som målade sig i gästens ansigte, bra t han uti högt skallande hjertligt skratt. Ser ni, min bäste öfverste M. — yttrade han — det är fnllkomligt sannt att Stålbrand träffats af en olycka, -ty, som jag nyss nämrde, en bomb har förstört hans tält och allt som fanns deruti. Men sjelf var han icke inne då olyckan skedde — han lefver och mår förträffligt! — Samma dag gjorde öfverste M. beksntskap med sin ryktbare landsman. — General Logan var känd som en af armåens störste skämtare; i förevarande fall var skämtet något grofkornigt; men i ett läger och midt under brinnande krig, är man icke så finkänslig eller nogräknad. Då general Sherman — den tappraste bland de tappre — nyligen reste genom Minnesota, arrangerades för horom i en af städersa en storartad bankett, som bevistades af 600 personer. Öfverste M., som äfven var närvarande, kom af ena händelse att nämna, att han var landsman till general Stålbrand. Vid detta namn reste sig Sherman och yttrade med hänförelse: Stålbravd — mina herrår, Stålbrand är en af de utmärktaste och teppraste officerare i hela amerikanska armåen! — Ett sådant vitsord af en sådan man har dock något att betyda. Häktad svensk i Amerika. Vi hafva förut omnämt, att hr Fr. Wallioth i Newyork blifvit häktad för förskiogring af anförtrodda medel. Den i samma stad utkommande tidvingen Skandinavisk Post för den 8 december inzehåller härom följande närmaro detaljer: Vi meddelade i går i en kort notis den för oss skandinaver, och särdeles svenskarne, beklagansvärda händelsen, att hr Fredrik Wallroth sistlidne lördag arresterades, emedan -han förskingrat större delen af vämnda ky:;kas grundfond, som blifvit skänkt ifrån Sverige, i följd af en af Carl den femtonde tillåten kollekt i alla svenska kyrkor. Nämda betydliga gåfva utgjorde, om vi äro rätt underrättade 3,500 dollars, af hvilken fond hr Wallroth för räntor, solair till pastorn o. s. Vv. utbetalt 600 dollars. Då hr Wailrot genom sitt giftermål blifvit medlem af en såsom rik ansedd amerikansk familj, så trodåe vi, att hans anböriga skulle förmedla saken; men då hr W. tills i går (1 december) middag änuu ej kunnat ställa den fordrade borgenssumman, 5,000 dollars, så finna vi, att han hos sina slägtingar förlorat all kredit, och då är det vår pligt att meddela saken ifrån början. Grundandet af en svensk-luthersk kyrka kär å platsen fann stor sympati hos den ssenska efolkningen; men början var, som man väl kan tänka sig, förbunden med stora svårigheter, emedan ej en cert fanns till grundfond. Den största förtjensten om denra kyrkas uppkomst och fortbestånd hafva dr Hanbury Smith och hr C. L. Berggren. Måtte desse herrar ej illa upptaga, att vi här nämna deras namn — men de hafva en förtjenst om denna kyrka, som hvarje i Newyork och dess omgifning lefvande svensk alltid med tacksamhet skall ihågkomma. Utom nämnde herrar hafva likaledes flera andra på ett förtjenstfullt sätt bidragit till det vackra ändamålet; iblard dessa var också hr Wallroth, som derigerom vann ett stort förtroende, hvilket förors akade, åå han utom dess omtalades såsom en mäkta rik man och mot enski!da behöfvande äfvenledes utöfvade välgerningar, att han blef vald til en af kyrkans trustees, och af dessa till kassör. Så förgiogo ett par år, under hvilken tid den omrämda summan kom ifrån Sverige, tills nu nyligen de öfriga medlemmwarre af trusteeskollegiet erfara, att hr Wallroih ej kunde betala till pastor Weetter salair för de sista månaderna. Nu kommo oaogenäma rykten om hr W:s kredit i omlopp, och då man erfor, att af de insamlade 9,000 dollars för norrlänningarne ännu ej en enda cent kommit det olyckliga folket till godo, och att hr Wailroth hade denna betydliga summa i sina händer, eå började kyrkans trustees att röra på sir. Deras advokat sände den 24 november en uppfordran till br -Wallroth att till den 27 klockan 12 middagen till horom insända alla dokumenter och penningar, hvilka hr W. i cgenskap af kyrkans kassör hade i siva händer.