Dagens Nyheter – 8 januari 1869, sida 2

alltsammans endast barnslighet. Hon såg ut som idel fantasi; men hos honom väckte detta isynnerhet mycken oro. Hennes utomordentliga flit måste han vitsorda, men läsningen hade mindre till uppgift att lära, än att föra henne framåt: hvad som stod på den nästa sidan, sysselsatte hennes tankar mest. Hon hade ett religiöst sinae, men, som prosten uttryckte sig, intet anlag för ett religiöst lif, och Ödegård var ofta bekymrad för henne. d Nu stod han åter vid en vändpunkt, och ovilkorligt flyttades hans tankar:till stentrappan, der han hade mottagit henne, och han hörde Gunlaugs skarpa stämma lägga på honom allt ansvar, emedan han hade nämnt vår Herre. Sedan han gått några slag upp och ned på golfvet, samlade han åter sina vidtsväfvande tankar: — Jag reser nu utomlands, sade han med en viss skygghet, men jag har anmodat mina systrar att taga hand om dig så länge; när jag kommer tillbaka, skola vi ånyo rådgöra, Petra; farväl! -Vi råkas nog ännu en gång innan jag reser. Han gick så hastigt in i ett närgränsande rum, att hon inte en gång fick ta honom i hand. Hon såg honom åter, der hon minst hade väntat det, nemligen i kyrkan, fram i koret, alldeles midtför henne, då hon bland de andra barnen stod på golfvet för att kong