Dagens Nyheter – 8 januari 1869, sida 1

Om statens skuldsättning för ; produktiva Sindamål. Stockholms Dagblad för i går hari Göteborgs Handelstidning tått tag i och derutur infört en smakbit till förmån för statens skuldsättning. Tidningen Stockbolms-Posten hade nemligen yttrat den åsigten, att man bör våra varsam med statens skuldsättning för jernvägsbyggnader och dertill endast använda den årliga nettobehållningen af de jernvägar som redan finnas. Vissa menniskor kunna tycka att detta i ålla fail är en icke så obetydlig frikostighet, då staten derigenom måste under all den tid jernvägsbyggnader fortfara vidkännas hela räntan och amorteringen å de summor, som förut äro upplånade, och detta ej kan ske annat än genom en så mycket högre beskattning, som fordras för utgörande af de årliga afbetalningarna. Emot denna åsigt har emellertid Handelstid ningen opponerat sig och söker visa att det medför en vida större bebållning, att taga upp ett större lån på en gång att bygga mera jernvägar för. Den glade Göteborgaren utgår från en jemförelse mellan staten såsom jernvägsbyggare och en enskild fabrikant; gör en ståtlig uträkning öfver, hvad den sednare skall förtjena mera, om han på en gång upplånar sitt förlagskapital och afbetalar med behållningarna, än om han skall knoga med anskaffande blott af hvad den årliga behållningen af en mindre verkstad kan lemna. Och slutligen utbrister vår vän, förtjust öfver sin egen kalkyl: Se der resultaterna af ett produktift lån, väl beräknadt och negocieradt. Bravo! Och äfven vi skulle gerna vilja instämma häri, Om icke den, lilla benämningen produktift lån vore behäftad med ett icke så litet men. Detta består deruti, att hittills hafva jernvägarne ännu icke kommit till en nettobehållning som uppgår mer än till cirka 2a proc. af utgifterna, hvaraf följden är, att när cirka 100 millioner blifvit lånade för jernvägarna, öfverhufvud till 5 procents ränta, men nettobehållningen med visshet icke uppgår öfver 2!a millioner, helst om man tar i beräkning hvad staten måst släppa till serskildt för rörliga materielens ökande, som annars borde anskaffas och betalas af den vexande trafiken sjelf, så måste alltid 2s millioner årligen, eller lika mycket som hela den direkta bevillningen, utgöras genom. skatter, ätven om icke nettobehållningen användes till nybyggnader; men dubbla summan, om nettobehållningen eftergifves af staten för nämnda ändamål. 3 Låt oss då antaga att, efter principen af Göteborgarens förslag, staten upplånte på en gång ytterligare 100 millioner för att bygga så fort som möjligt, allt i det produktiva syftemålet, så måste folket ovilkorligen genom beskattning betala i början ytterligare fem millioner till ränta ocn amortering och, sedan jersvägarne kommit i gång så att de kunnua gifva afkastnivg, i alla fall 22 millioner till. Det enklaste sättet att få at denna beskattning blefve då attfördubbla bevillningen och kanske något mera, om de nya jernvägarne sköla gå genom mindre befolkade provinser. Men månne riksdagen har lust dertill? Helt annat vore det, om man kunde komma till jernvägarnes byggande så billigt, att de afkastade en nettobehållning motsvarande räntan; då blefve Göteborgarens jemförelse tillämplig och jernvägarne blefve då ett kapital, hvari man utan all farhåga kunde placera hurn stora kapitaler som helst, eller för hvilka man kunde låna bura mycket som helstj Men intilldess är det måhända bäst för staten att fara väckert fram, likasom det blir rådligast för den enskilde indostriidkaren att icke låna upp ett stort förlagskapital, dåhan ej af sin rörelse kan förtjena in mer än halfva räntan.