Dagens Nyheter – 5 januari 1869, sida 3

Utrikes-Nyheter. Påfrens bemödanden att framkalla en rel glonsschism. Det kyrkliga pariserbladet Le Monde bes rättar, att det nästå ekumeiiska mötet i Rom är afsedt att rikta ett afgörande hugg mot protestantismen, Vi vilja för kuriositetens skull meddela ett profstycke af, huru man räsonnorar i de presterliga kretsarne: Protestantismen har uppnått sista stadiet af sin upplösning. Detta är ett så i ögonen fallande faktum, att cheferna för denna sekt (!) sjelfva icke mera kunna fördölja det. FProtestantismen bibehåller sig ännu i några sinnen genom den kärna af kristliga sanningar, som den åt sig bevarat; men hos den vida större delen af protestanterna finna vi ingenting annat än rationalism och nihilism. Är detta ett lugnande tecken eller är det icko snarare tecken till nya och förskräckliga pröfningar för såmfundet? Vi äro af den åsigt, att detta öfvergångstillstånd skall bli af kort varaktighet. De iärbara sinnena, och det ges många sådana mom protestantismen, skola bifva tillbaka för den afgrund, som upplåter sig, och skola återvända til sanningen. Den katolska religionen skall segra fver de lutherska och calvinistiske villfarelserna, likasom hon öfvervunnit den arianska irringen och .så många andra, hvilkas namn allena man ännu finner i historien. Det skall städse gifvas fiender till kyrkan, emedan det alltid skall finnas dåliga lidelser, men protestanter skola ej mer finnas till. Kampen skall stånda mellan den kristna sanningen och den socialistiska, vetenskapliga, revolutionära regeringen. Vår tid är icke de religiösa sekterna bevågen. Nista allmänna S:t Peters Concilium skall, derom iäro vi på det innerligaste öfvertygade, föranleda en stor förändring, och då skall frid utgjuta sig öfver de menniskor, hvilkas vilja är god och ren. Det låter något; meån med fog anmärker eTimest: Ett ekumeniskt möte, från hvilket alla anglikaner, alla protestanter och den grekiska kyrkan äro uteslutna, sväfvar i fara att bli löjligt. Verlden skall i sjelfva verket af nästa års möte helt enkelt erfara, att den kyrka, öfver hvilken påfven herrskar, är mera romersk och mindre katolsk än någonsin. Det skall endast sammanträda, för att uppresa ett stängsel mellan henne och den öfriga kristenheten, för att göra försonirgen mera hopplös än någonsin och för att ytterligare öka dess långa lista på bannlysningar. Inför ett dylikt skådespel är det verkligen uppiriskande att sr, det representanterna för andra kyrkor konna tala i en mera menniskovänlig och förauftig ton. opened