Dagens Nyheter – 5 januari 1869, sida 2

få sysselsätta sig med endast det, som är dåligt. Modrens ansigte uttryckte mycket tydligt: hvad angår det dig? men lugnt frågade han: hon skall väl ändå lära något? — Nej! En hastig rodnad färgade hans ansigte: Hvarför inte? invände han. — Åro de, som lärt något, kanske bättre än andra? Hon egde blott en erfarenhet, men vid den höll hon fast. — Det förundrar mig att någon kan framställa en sådan fråga. — Javisst; jag vet, att de inte äro bättre. Hon gick utför trappan för att få slut på detta dumma snack. Men han ställde sig i vägen för henne: Här möter en pligt, som ni inte skall gå förbi. Ni är en oförståndig mor! Hon zrhätte honom ifrån topp till tå: Hvem har sagt dig hvad jag är? yttrade hon under det hon gick förbi honom. — Det har ni sjelf och just nu i ögonblicket, ty ni måtte väl annars kunna se, att detta barn går mot sitt förderf. Gunlaug vände sig om, öga mötte öga; då hon såg att han vidhöll, hvad han hade yttrat, blef hon rädd. Hon hade förut endast umgåtts med sjömän och arbetsfolk; ett sådant språk hade hon aldrig hört förr. — Hvad vill du mitt barn? frågade hon. — Lära henne, hvad som hörer till bep