Dagens Nyheter – 2 januari 1868, sida 3

hanaded end ere nn FER rader VD RE rdr SS R Fat sr RES a Spanmålsmarknaden mindre besökt. Hvete och FER ha stigit, lugnt. Korn och: hafra särdeles asta. ; Stöckholnm 1 våra dagar. (Brefotill tant CS Byi Paris.) Af innehållet i. mitt föregåondo bref har tänt måhända dragit den slutsats, att min plan med de utlofvade små teckningarnevur Stockholms-. lifvet skulle vara att uteslutande häckla. Vare en sådan tanke längt ifrån mig! r Men icke rår jag för, att så mycket af det: lilla och lumpna här mötetibetraktaren, och icke heller. kan jag-troj att någon kan komma att lida af, att dessa lyten framhållas. Att å andra sidaw här finnes tycket godt, ädelt och. stort, är jusnaturligt,, och jag skall väl också en vacker dag uppvakta med ett och annat från. detta äfven för-mig angenämare håll; men för närvåtände ser jäg ingeönhvarken fara eller skada i, att. betrakta det, .somibjertast-trädt i ögonen, och det är, ow jag ej sett alltför miste, dö menskliga lytena i så många utgrenin gar, att. man, derom skulle kunna skrifvå en stor hök: ar Hur mycket har man ickeytalat och hur mycket mer har man icke skrifvit om den sti-. gande upplysningen hos svenska folket, den der tmassan? Och hvem skulle icke föreställa sig, att denna så ofta framhållna folkupplysning skalle hafvå vida starkare rot och -ega större utbredving Här i hufvudstaden, än ilandsorten;, der det egentliga folket icke på långt när oger! de tillfällen till inhemtande äf nyttiga kunskäper och goda seder; som bär erbjuda sig? Men, efter min uppfattning al förhålländena, är det här ganska klent bestäldt mod massans uppJysping, och jag vill erbjuda skäl för äetta pås stående, hvilket jäg, icke utan att betänka mig två gånger, här framkastat.-— —. . r Om en-porsonsom är söfverlastad, skrålar och för oljud, förolämpar andra eller på:annat sätt kommit i kollission med våra lagar och förfättningar,; skall åf polisen tillvaratagas eller Häktas, så skall i nio fall af tio en massa arhetare sälla sig omkring den felaktige doch på allehanda sätt, mången gång med våld, söka få kamraten sur polisens klor: Detta är ett högst betänkligt tidens tecken. Det folk, som betraktar ordhingens) upprätthållare nära-.no som gina fiender, det har sannerligen icke klifvit högt på upplysningenstrappas Om man vill sända ett stadsbid att uträtta ett-ärende, så skall-han i nio fall aftio begära högre betalning för sitt besvär än taxan medgifver. På samma sätt en åkare. Och se dessa .aktningsyärda herrar -dertill, att de fått att göra med em lafdlist,.Så känner deras;oförskämdhet föra vågra gränser...Ealandtbosskall, anltingen luras elletprejas — det tyckes. vara regeln. Och med Lvilket djupt -föralet talår icke den geruino-stockHolmsarbetareni-—— uns dantag gilvas naturligtvis — gm bönder. Men min gud, huru mycket bättre både till själ och kropp äro ieke dessa det stora samhällets trälar, än dö alltiklandrande mödborgare, som här måbgen gång gå i trasor, men ändock: vilja kallas, herrarl: ja ; Å Ännu ett litet exemplar bland tusen, r Det var just den stund på aftäckningsdagen; då Upsalasängarnes fackeltågskads änländt till bysten, och mycket fork var försämladt deromkring. Hvem tycker åcke, att i det ögonblick, anföraren,. för. den. Herrligå sävgareskaran gaf iden-allom: synliga. signalen att: sångon skulle. börja; 6H8r åtminstone sedan den stärka och ungdomsfriska. körens toner började strömma. mt i rymden; de:tusentals -åkörarne sbort och kunrat bålla sig tysta, detta både af aktning för situationen, för sångarne och för sig sjelfva? Hvem vill icke tro, att hufvudstadens arbetarebefolkning — för tillfället på;-denna plats talriikast representerad. — skulle besitta. så mycket vett, att der visade sig kunna skilja sina stris diga känslor om den der olycksaliga läktaren ifrån en varmy fosterländsk såg?! Men så otroligt det än åter, kan jag dock, som åsyra vittie, försäkra, att allmänhetens hållning vid ägttå. tillfälle var allt annat än berömvärd: Det oljud, som då fördes;svar, visserligenrieke-allmänt afsigtligt riktädt emot sången och tsångarne, imen de bevisade emellertid, dessa framåtskridandets, män, att de icke rd höktiga sig sjelfva, eftersom ..de, under den korta tid, som sången påse, iekeskunde tiga... .Sjelf-stod jag ej långt rån den plats vid bysten sångarne intagit, men ehuru jag gudskelof icke är lomhörd, var det mig likväl omöjligt att höra, om; den starka kören sjöng marseljäsen eller svenska folksången. Och det var.ieke blott pojkar, som störde:sången och de som ville njuta derat; åhnej, de voro med om skrålet samt.och synnerligen, bytingarne som de äldre. Såsom karaktoristiska lade jag på minnet följande uttryck, som under det sången som bäst pågick, fälldes i mitt närmaste grannskap: — Ah, hörru! sa du kung Karl? Dom sjunger Pariserlif, sjunger dom! i — Tyst, kan ni inte tiga! Åsså ställer dom sej så, att man inte kan si dom: