Dagens Nyheter – 2 januari 1868, sida 1

FISKARFLICKAN, BJÖRNSTJERNE BJÖRNSSON. Öfvergättning från norskan. Första kapitlet. Der sillen i lång tid har oafbrutet gått till bildar sig efter hand en stad, när det för öfrigt är tillfälle dertill. Om dylika städer kan man icke blott säga att de äro kastade upp ur hafvet, utan på långt afstånd se de också ut som uppdrifvet timmer och vrak, eller som en flock uppoch nedhvälfda båtar, dem fiskrarne ha dragit öfver sig till skydd en stormnatt: när man kommer närmare ser man huru på slump alltihop har byggt sig, ty det ligger fjell midt i farvägen, eller också delas byn af vatten i tre, fyra stumpar, medan gatorna slingra och krafla sig fram. Blott ett Vilkor är gemensamt för dem alla: det är skydd i hamnen för de största skepp; der är så stilla som i en dosa, och derföre äro dessa tillfyktsorter bra att finna för de fartyg som komma med förslitna segel och sönderslagen skansklädning drifvande från storsjön för att söka andrum.