Dagens Nyheter – 31 december 1868, sida 2

-— edtttstedeEEEEERRRSCSRER -— NERE RR EERRtRRERE -— Det förberedande valmöte som i tisdags egde rum i nedre börssalen torde väl kunna anses utgöra ett godt steg framåt till stadfästande af den offentliga kandidaturens bruk. Genom åtskilliga förhållanden, t. ex. att sätta upp 13 namn på en lista, har densamma hos oss haft svårt att komma till heders. Icke minst har dertill medverkat justitiestatsministerns ryktbart vordna yttrande till stadsrådsprotokollet: att det nemligen är icke sjelfförtroende, utan allmänt förtrocnde som skall mana till representantkallet. Af den verkan detta så ofta upprepade yttrande haft inom landet, kan man se hvilket ofantligt inflytande, i vårt kära fädernesland, en enda mans ord kunna hafva, då denne man är en af konung, regering, folk och press så högt uppburen, som hr De Geer då var. Ytterligare synes deraf huru försigtig en sådan man måsta vara i sina yttranden vid tillfällen af den ödesdigra beskaffenhet som :stadsrådsförhandlingarne vid ifrågavarande tillfälle. Betraktar man nu närmare innehållet af dessa ord, så torde det väl icke kunna nekas att utan sjelfförtroende är all kandidatur omöjlig. Men är då en duglig representant utan sjelfförtroende tänkbar? vi tro det ej. Ingen fosterlandsvän som kommit till ett redigt och klart begrepp om samhällstillståndet och önskar deltaga i representationen, hvaraf naturligtvis måste följa att han tjlltror sig någon förmåga att kunna åtminstone bemöda sig om att gagna sitt land, kan sakna allt sjelfförtroeveude. Men hvarföre då icke erkänna denna sin önskan att gagnä? Hvarföre icke öppet och ärligt uppträda, i stället för att verka på smygvägar? Vitro att den offentliga ärligheten och sjelfständigheten skola väsendtligen vinna på kandidaturens införande. Sjelfförtroende måste i viss mån finnas hos kandidaten, men aldrig skall ensamt detta sjelfförtroende förmå göra honom till representant. Må det i viss mån vara sannt att sjelfförtroende gör kandidaten, men säkert är att endast allmänt förtroende ( röstpluralitet) gör representanten. Också tro vi att den offentliga kandidaturen nu är så pass rotfästad och för nödvändig erkänd i Stockholm, att hr Lindhagens omotiverade, nästan förnäma att icke säga förmätna uteblifvande från mötet betydligt svalnat sympatierna för honom hos valmännen. Vi hörde flera yttrande i detta hänseende, som gifva rättighet till denna åsigt. , Då vi från första början lifligt förordat hr Hedin, så kunna vi icke annat än glädjas åt den framgång tax vann på valmötet och hvarigenom vi tro oss kunna förutspå hans AR Äg NERE NT SEN Sr VAT