Dagens Nyheter – 30 december 1868, sida 2

ka, och slädföret var ännu vid denna tid på våren ganska godt, så att vi hoppades att åtminstone på resan zZill Ryssland kunna med fördel begagna slädar. Baron von Schwerin åtföljdes, utom af mig, af en gammal kabinetskurir, herr Östbom, en kammartjenare och en betjent. På aftonen samma dag vi afreste från Stockholm, ankommo vi till Grisslehamn, der vi qvardröjde öfver natten, för att låta uppbåda hästar och slädor. Då vintertiden en färd-företages öfver Ålandshaf till Ekerön, en sträcka af 7 svenska mil, afreser man vanligen från Grisslehamn bittida å morgonen, för att, med samma hästar, på halfva vägen kunna fordra dem och låta dem hvila, och sedan tidigt på aftonen hinna fram till Ekerön, den första ort dit man anländer vid ankomsten till Åland. Vår resa från Grisslehamn gick i början väl och lyckligt; men efter vid pass en fjerdedels mils färd på hafvet, möttes vi redan af en anblick, hvilken, om vi varit böjde för vidskeplighet, genast kunnat af oss anses såsom ett oroande förebud till en olycklig resa. — Kort före vår afresa från Stockholm, hade en rysk armekår infallit på Åland och derifrån fördrifvit en under general von Döbelns befäl derstädes förlagd truppfördelning. Denna sednare hade, under reträtten till svenska kusten, öfverallt på isen efterlemnat dödade och ihjälfrusne soldater, dem vi funno kringströdde på den väg der vi färdades fram, till större delen af fienden utplundrade på allt, liggande i en ställning som utvisade att i sista stunden ett vanmäktigt och fruktlöst försvar användts mot plundrande ANBripAro, och der och hvar, med förvridna ansigtsdrag, som röjde tydliga spår af en smärtsam förffysning. Sedan vi i flera timmar nödgats snart sagdt. bana oss fram en väg mellan liken, anlände vi