Dagens Nyheter – 22 december 1868, sida 2

serligen hade han till eo början varit rädd, men nu sade han sig ej ha någonting emot att åter börja den blodiga leken. Emellertid var Mario. midt under de-sinas glädje intagen af en liflig oro. Han som föraktade alla slags spådomar, såsom varande fullkomligt betydelselösa, och hvilken utsatt sig för elden, utåna att ens tänka på vådan deraf, kände sitt mod svigta, då han erinrade sig Pilars vilda hotelse. Den unga ziguanerskan föresväfvade honom i drömmen, såsom det ondas genius. Han hade dyrt förvärfvat sig den erfarenhet, att de svazasts motståndare kunna, genom ihärdigheten i sitt hat, blifva de fruktansvärdaste. Oupphörligen tänkte han på Lauriane; det syntes honom att hon kotades af en förskräcklig fara. Och han ansåg sina farhågor för aningar. En morgon gjorda han en tur till Chaumont, likasom för att taga en promenad. Tan letade förgäfves efter Pilar. Han utsträckte färden ännu längre till Genevre-berget och fick veta att liket af en qvinna blifvit funnet der i trakten på morgouen den 3 marr, Man hade i början trott att den okände frusit ibjäl; men då man begrof honne, förmärkte man åtskilliga tecken, som tydligen angåfvo att hon blifvit förgiftad. Bergsboarne, som meddelade Mario denna underrättelse, erbjödo sig att visa honom liket. Man hade nedbäddat detta i snön för tillfället, emedan jorden var så tillfruseno att en ordentlig graf icke kunde utan svårighet uppkastas. Mario skyndade att förvissa sig om att derna döda kropp verkligen var Bellindas3. Pilar hade således icke ljugit; hon hada haft mod till att afdagataga sin följeslagerska — månne hon då skulle tveka att på samma sätt göra sig af med sin rival?