Dagens Nyheter – 22 december 1868, sida 1

offentligen af högre uppsatta personer, gon använde honom. Medan konungen, d. v. g. kardinalen, i Susa underhandlade med hertigen af Savojen, hvil: ket upptog flera dagar, hvilade sig markisen han behöfde det väl efter alla de sinnesrörel ser, för hvilka han varit föremål. Ehuru Richelieu3 fälttåg icke alls liknade de krig, som under Bois-Dor6z ungdom egt ram mellan partierna inom landet, ådagalade den gamle en sådan vana och en sådan trygghet, att man skulle ha kunnat tro, det han aldrig upphört att göra krigstjenst; men deremot erfor han den största oro, emedan Mario var utsatt för alla dessa vådor. Till en början hade han fruktat, att gossen icke skulle motsvara hans förhoppningar; ty alltsedan den förskräckliga natten, då Briantes belägrade3 och Sancho dödades, hade Mario ofta röjt mycken motvilja för allt, hvad blodsutgjutelse heter. Ibland då han såg honom så föga bry sig om 1a Rochelles belägring, som eljest intresserade alla unga män, hade han, ehuru gillande hans principer, blifvit rädd för att ban var blott alltför mycket försigtig. Nu åter, då den unge mannen uppträdde så oförväget i kriget, bad han Gud om förlåtelse, för det ban fört honom med sig. När han sedan fick veta hang sista äfventyr, och huru han till kardinalen framburit brefvet, grät han af glädje och jollrade af förtjusning i den trogne Adamas? sällskap. Denne gjorde sig bemärkt i staden för sin stolta uppsyn och det förakt, han visade alla som icke voro antingen herr markisen eller herr grefven de Bois-Dor6. Aristandre var belåten öfver ätt han dödat många piemontesare; men han skulle ha velat aflifva flera spanjorer än han medhuonit. Olindor bade icke uppfört sig illa i striden; vis