Dagens Nyheter – 22 december 1868, sida 1

— Ni ansåg således, återtog kardinalen, att det gick på ett ut, hvilkendera af oss ni trälfade, då ju konungen icke gerna kan ha några hemligheter för sin minister? — Min tanke har varit att han åtminstone icke bör ha några sådana, svarade Mario lugnt. — Huru heter ni? — Mario de Bois-Dor6. — Ni är,.. huru gammal? — Nitton år. — Ni var väl med vid la Rochelle? — Nej, ers eminen3. — Hvarför det? — Jag vill icke gerna uppträda såsom flende mot de reformerta. — Kanske ni delar deras åsigter? — Nej. — Men ni gillar deras handlingssätt? — Nej, jag beklagar dem. — Om ni har något ett bedja mig om, så gör det genast; tiden är dyrbar. — Förskaffa oss åtta sådana dagar som denna, se der allt hvad jag begär! svarade Mario, som för att icke onödigtvis uppehålla kardinalen aflägsnade sig, utan att märka att han3 eminens syntes vilja tala ännu mera med honom. Men andra angelägenheter togo snart den store ministerns uppmärksamhet i anspråk. Han glömde Mario. Följande dagen, då man intågat i Susa, trodde sig Mario 8e herr Poulain passera, förklädd till landtbo. Han ropade hans namn, men erhöll intet svar. Herr Poulain ville, enligt sin vana, icke vara igenkänd. Bom f. d. kyrkoherden hade hemliga uppdrag att utföra, visade han sitt anlete för verlden så litet som möjligt, och i synnerhet var han angelägen om att icke blifva sedd