Dagens Nyheter – 19 december 1868, sida 2

kens förenkling och fattiglagstiftningen (hör! hör! läsare). De anförda frågorna, yttrar St.-P. till yttermera visso, tro vi böra nu företrädesvis behandlas. Och för allt detta fordras företrädesvis att hr Lindhagen skall väljas till riksdagsman: ille faciet! Frågan om den kommunala rösträtten, som likväl står på dagordningen, är visligen förbigången. Utan att fördjupa oss i en vidare diskussion öfver det nyss anförda, är det tillräckligt att påpeka, att en af dessa frågor, nemligen om upphörandet af banksedlarnes tvångskurs, endast erfordrar ett enkelt beslut, sedan förarbetena vid förra riksdagen blifvit undangjorda, och vissa af de öfriga frågorna lära, äfven med tillhjelp af hr Lindhagens medverkan inom riksdagen, icke kunna lösas under nästa år. Deremot kommer en annan sak otvifvelaktigt starkt under ventilation, nemligen om möjligheten att åstadkomma någon förminskning i statsutgifterna, eiler åtminstone att icke öka dem, och i denna punkt är det som man har skäl att vara något litet rädd för hr Lindhagen. Bland de anförda frågorna äro flera som regeringen ensam kan ordna, utan riksdagens medverkan. Då nu bland hr Lindhagens förtjenster äfven anföres att han varit expeditionschef i civildepartementet och flera af de nämnda frågorna tillhöra nämde departement, så kan man spörja: Har hr Lindhagen i egenskap af expeditionschef gjort något för dessa frågors beredande? Eller om det ej skett, hvilken anledning finnes att han skulle förmå åstadkomma det vid nu instundande riksdag, och dettaien anda, hvarmed nationen kan vara belåten? Det tyckes i sanning vara en alltför stor börda, som de konservativa och de grå här hjelpas åt att lassa på sin kandidats skuldror: måtte han ej digna under densamma! Slutligen framställas, med anledning af expeditionschefskapet, följande spörjsmål till Stockholms-Postens besvarande: 1:o Har hr Lindhagen såsom expeditionschef icke varit med om, eller delar han icke fortfarande den åsigt som föranledt regeringen att sätta landshöfdingar till ordförande i de festa landstingen, och i sammanhang härmed: hvad tänker hr Lindhagen derom att ordförandeskapet bland Stockholms stadsfullmäktige och i berednings-utskottet utöfvas af Öfverståthållaren som i många fall derjemte i andra instansen eger pröfva dessa fullmäktiges beslut; en fråga, hvars lösning i en liberal syftning i hög grad intresserar dem som önska verka för sjelfstyrelsens utbildning? 2:0 Anser hr Lindhagen privatbankssystemet, sådant det existerar enligt nuvarande lagstiftningen, för det rätta och bästa, eller önskar han deri en förändring? Detta är äfven en punkt, hvaröfver StockholmsPosten iakttagit tystnad, ehuru denna fråga vida mer än flere af de utaf StockholmsPosten omnämnda står på dagordningen och kommer under behandling vid instundande riksdag. Då hr Lindhagen i politiskt hänseende står nära både Dagligt Allehanda och Stockholms-Posten, och är af båda adopterad som eget barn, så bör det vara lätt för honom att i endera af dessa tidningar få till de röstberättigades hugsvalande gifva en upplysning i anledning af dessa spörjsmål; ännu bättre vore i fall ett allmänt möte kommer att hållas före valet, och han skulle vilja nedlåta sig att der komma tillstädes öch afgifva någon muntlig förklaring. Men intill dess sådant skett, på ena eller andra sättet — — —