Dagens Nyheter – 19 december 1868, sida 2

vm det förestående riksdagsmannavalet och Revisionssekreteraren lILindhagens kandidatur. Vi hafva redan egnat några betraktelser åt det märkliga förhållandet, att hr revisions-sekreteraren Lindhagen blifvit varmt förordad till riksdagsman af två tidningsorganer, som representera hvar sin fraktion af eljest i många fall stridiga åsigter; men det torde icke vara otjenligt att tillägga ännu något till hvad redan är yttradt. Att hr revisions-sekreteraren Lindhagen, utan jäfvande af det vitsord han af dessa tidningar erhållit om sin duglighet såsom embetsman och om en kraftig vilja, under sin verksamhet såsom stadsfullmäktig och ledamot af desses berednings-utskott ådagalagt tendenser, som visa, att han såsom riksdagsman skulle komma att bland Stockholms riksdagsmän i andra kammaren blifva den kanske mest utpräglade representanten af de byråkratiska åsigterna och bland dem som minst hålla på sparsamhet, är redan till en del anmärkt, och det sednare framgår dessutom at hans yttranden nästan vid hvarje tillfälle då det varit fråga om utgifter, enär han vid voteringarna derom nästan täflat med hr von Francken att rösta för de högsta beloppen. Att nu såväl den nya tidningen Stockholms-Posten, som genast börjat med att vilja skudda stoftet af sina fötter och icke hafva något gemensamt med de radikala eller demokratien, framställt hr Lindhagen nästan som en frälsare, och att Dagligt Allehanda, det konservativa partiets tjensteande, plötsligt kastat öfver bord den eller de kandidater som partiet eljest ämnat föreslå och förenat sig om hr Lindhagen med samma lifliga förbön och nästan med hopknäppta händer, samt att slutligen Öfverståthållareembetets organ Dagbladet sjungit Amen härtill, undanrödjer för öfrigt hvarje tvifvel om alla de sålunda representerade fraktionernas mening om hr Lindhagens politiska karakter, ifall något sådant tvifvel ännu existerade. Det torde också icke ligga något misstag i den föreställningen, att denna fusion till betydlig del härrört från farhågan att en kandidat, som till större eller mindre mån kunde komma attrepresentera det demokratiska elementet, må kunna besegras, om det lyckas att förena embetsmannakårens och den förmögnare bourgeoisiens röster till samstämmighet vid det förestående valet. Af denna orsak kan det emellertid vara nödigt att litet närmare granska de speciela eller positiva skäl, på grund hvaraf Stockholms-Posten anser hr Lindhagen, framför hvarje annan, såsom rent af en nödvändighet i Andra kammaren. Det är fåfängt hoppas, säger St.-P, att vid en riksdag ett gammalt statssamhälle skall kunna rekonstrueras: det är ej heller nödigt, särdeles då riksdagar förekomma hvarje år. Detta är en fiffig inledning; den innebär nemligen ett försök att inbilla allmänheten, att de demokratiska eller antibyråkratiska åsigternas förfäktare och de som yrka på sparsamhet skulle ämna rekonstruera hela statssamhället vid nu instundande riksdag. , Orimligheten och osanningen af denna insinuation behöfva ej närmare belysas, då man väl vet att de demokratiska iderna behöft kämpa under ett halft sekel blott för att vinna en mycket beskedlig representationsreform, ett obetydligt lossande på religionstvånget och tvänne så naturliga reformer som husagans afskaffande och qvinnans myndighet vid 25 års ålder. Emellertid har Stockholms-Posten sjelf haft den godheten att taga för sig ingalunda små bitar af statssamhällets rekonstruerande, såsom varande de vigtigare frågor, vid hvilka man bör hålla sig vid denna riksdag. Det är eganderättens betryggande (upphörandet af banksedlars tvångskurs), myntreformen, kreditlagstiftningen, armåorganisationen, grundskatternas reglering, lagskipningens fortskyndande, styrelseverCESAR USER OS AT SEN