tillåter er, i händelse af behof, deltaga i stri den mot Söderns rebeller. — Min far bar alltid tillåtit och skall alltid tillåta mig att följa min böjelse; men det skall jag säga er, min herre, att jag för egen del aldrig skulle vilja draga ibärnad mot protestanterna, såvida jag icke såge monarkieu sväfva i stor fara. Aldrig skulle jag kunna förmå mig, af ärelystnad eller någon annan bevekelsegrund, att uppträda såsom fiende mot mina egna landsmän; jag skall aldrig glömma att det var genom protestanterna, fordom segerrika, nu betryckta, som Henrik IV blef satt på troren. Ni har under er appfostran insupit ligans åsigter, herr Poulain; och nu motarbetar ni ligan af alla krafter. Ni har öfvergått från hvad ondt var till det goda, ifrån det falska till det sanna; jag åter har från början beträdt en annan väg, och denna ämnar jag följa intill slutet. Se här den princip, jag för mig uppställt: trohet mot mitt fosterland, afsky för att hemligt förståod med utländningarne. Jag har mindre förtjenst att tillskrifva mig än ni, emedan jag icke haft anledning att omvända mig från ett sämre till ett bättre; men jag försäkrar er att jag skall uträtta hvad jag förmår och att jag, alltunder det jag respekterar samvetsfriheten i och för sig, skall af alla krafter bekämpa hertigen af Savoyen och hans bundsförvandter... — Ni glömmer, att dessa nu äro protestanternas vänner... . — Säg herr de Rohans! Herr de Rohan dödar härigenom sitt parti; detta är orsaken till att jag nyss sade: Frid öfver de döda! — Ahl yttrade fader Josefs förtrogne, jag finner att ni, icke mindre än han, låter er ledas af känslan. Kan jag, utan att synas närgången, fråga er, huru det står till med er far? — Ni skall snart få träffa honom, min herre. Han kommer nog att med nöje helsa er. Han