Dagens Nyheter – 16 december 1868, sida 2

att resa, när han behagade, försäkrande honom, att hon skulle taga till sin make den förste friare, som anmälde sig, och för hvilken hon icke erfor motvilja. Men någon så beskaffad friare fick hon icke. Alla de, som fru de la Tremonille presenterade, misshagade henne. I Frankrike var det nu slut med reformationens bästa dagar. Det religiösa nitet fanns ej lärgre, och hugenotterna hade ingenting emot att bidraga till förverkligandet af iden om ett enigt Frankrike; men de flesta ville ej gifva med sig, förrän de vunnit en seger, hvarigenom de kunde bereda sig och sitt parti stora och varaktiga fördelar. Adela röjde i allmänhet mindre rena afsigter än folket och bourgeoisien. Den gjorde egennyttiga förbehåll, den ville låta köpa sig, dess behof af religionsfrihet hade förvandlats till behof af penningar och höga embeten. Oupphörligen skedde affall, under det att många iakttogo en afvaktande ställning, som icke var mindre vanhedrande än en öppen öfvergång till motpartiet. Lauriane kände sig häröfver mycket förbittrad. Hon hade gjort sig en högre föreställning om de med henne lika tänkande och var mån om sitt partis heder. Na nödgades hon erkänna, att hennes egen far, hvilkens girighet hon fann för sig sjelf mycket förödmjukande, i sjelfva verket var föga bättre än de flesta andra. Det enda han kunde berömma sig af var, att han åtminstone ännu aldrig tänkt på att förråda sin fana. Han hade endast brådtom att göra affärer, medan det ännu gick an. Måhända skulle någon man, som utgjorde ett undantag från den allmänna regeln, erbjuda Lauriane sin hand. Det måste finnas undantag, eftersom hon sjelf var ett sådant. Men hon träffade ingen, om hvilken detta kunde