Dagens Nyheter – 15 december 1868, sida 3

Torsdag, Reine blanche-salen: Tullarna. Fredag, Menilmontant-salen: Uppfostran och undervisning. Lördag, Redoute-salen: Ränta och kapital. Söndag, dito: Stadgar för en fruntimmersarbetsförening. Lagstiftande församlingens sammanträden öppnas med det snaraste; man försäkrar, att kejsaren, förskräckt öfver det omslag i den offentliga meningen, som ger sig tillänna, skall slå in på en reaktionär väg och återtaga de otillräckliga medgifvandena i de nya tryckfrihetsoch församlingslagarra. Jag tror icke att han skall underlåta dylika försök, men säkert är, att demokraternas verksamhet skall blifva så mycket oförtrutnare och lifligare, ju mera kejsaren söker motverka densamma. Två fakta framträda allt tydligare: det ena, att 1848 års generation är förbi, och det andra, att den nya generation, som kejsaren hade hoppats kunna bilda efter napoleonskt mönster, har misslyckats i gjutningen. Strömmen har frigjort sig, genombrutit formen och framtränger genom remnorna; den söker sig ett nytt lopp, men från timma till timma växer den och antager en bestämd riktning, och så mycket är säkert, att den icke hamnar i den kanal, som Caesars despotiska hand med så mycken skicklighet har gräft för den. Under sednaste rättegången inför sjette afdelningen talade allmänna åklagaren mycket om en demonstration, som den 3 dennes skulle ha varit tillämnad på kyrkogården Montmartre, och påstod att den Baudinska subskriptionen endast var en manöver för att hålla agitationen vid lif till tidpunkten för detta upplopp. Ingen annan än åklagaren vet emellertid något om denna rysligt tillämnade komplott, och den manifestation, som egde rum den 3 december, utgick från polisen. Kejsaren är i behof af ett upplopp, eller åtminstone af en sammansvärjning, och demokraterna skola minsann icke vara dåraktiga nog att stå honom till tjenst med att fylla detta kökof..