Dagens Nyheter – 15 december 1868, sida 2

en romantisk skildring; ty den är verkligen intressant. — Låt höra din historia, min vän, svarade markisen, i det han med nattmössan betäckte sia kala hjessa. — Den handlar om er dygdige druid och den vackra mohrinnan. — Adamas, du börjar bli satirisk och fallen för att tala illa om folk. Jag ber dig, låt mig slippa höra min aktade vän och den reuhjertade Mercedes förtalas. — Ack! herr markis, skulle ni finna något ondt uti att dessa hederliga menniskor blefvo förenade gerom hymens band? Jag skall tala om för er att, då jag i morgse ordnade filosofens bibliotek... hav vill icke att någon annan än jag skall röra hans böcker, och dertill behöfves verkligen en man som besitter en smula kunskaper... nog af, jag såg mohrinnan ömt kyssa en blombukett, hvarmed hon prydde hans bord. Alla morgrar, medan han äter frukost tillsammans med er, sätter hon in blommor åt bonom. Och då hon plötsligen blef mig varse, bleknade hon och sprang bort, såsom hade hon begått ett svårt brott. Redan länge, mycket länge har jag haft aning om detta förhållande. All denna vänskap, all derna vördnad och alla dessa små omsorger, som hon slösat på honom... jag har tänkt att detta ändå förr eller sednare måste leda till kärlek å ömse sidor. — Ja ja, sade markisen. Men fortsätt, — Nåväl, herr markis, upptäckten aflockade mig ett godt skratt. Det var icke ett begär att drifva gäck med henne, atan endast den tillfredsställelse jag erfor, som sålunda gaf sig luft; ty man blir alltid belåten, när man kommer underfund med en hemlighet, och när man är belåten, så skrattar man, Då mäster Jovelin