Dagens Nyheter – 11 december 1868, sida 2

beviljade honom, utan att ana hvarom fråga var, tog han sålunda till orda: — Mina damer (Mercedes var närvarande), mina herrar, vänner, slägtingar och grannar, alla högt aktade, värderade och afhållna, jag vill besvära er med att åhöra en historia, som är min egen. Ni se i mig en ung man, som hvarken är bättre eller sämre än många andra ; temligen okunnig, det lärer icke mäster Jovelin bestrida; temligen rik och temligen välboren, men detta är inga dygder; temligen tapper, det kan jag säga utan skryt; och slutligen... Gerna såge jag, om någon här ville fortsätta; ty som ni torde märka, har jag svårt för att berömma mig sjelf. — Ja visst! utropade markisen med sin vanliga godmodighet; ni har mycket större förtjenster än dem ni uppgifvitz Ni kan med skäl kallas vår adels blomma, vårt ridderskaps spegel; ni är; såsom Alcidon, så bögt skattad af dem som känna er, att ni ingenting kan eftersträfva, som de ej anse er värdigt. — Låt oss slippa höra mera ur Astrea! sade herr de Beuvre. Hvart vill ni komma, Wilhelm? Och hvarför önskar ni höra er lofordas, då ingen af os3 tänkt på att beklaga sig öfver er? — Jag ämnar komma fram med en mycket djerf anhållan, min herre; detta är orsaken, hvarför jag vill ha till förespråkare alla dem, för hvilka jag vet att ni hyser förtroende. — Vi gifva er alla det vitsordet, att ni är redbar, tapper, artig och vänfast, sade Lauriane. Tala nu; ty ni har bland era åhörare tvänne qvinnor d. v. s. tvänne nyfikna personer. Lauriane hade icke väl uttalat dessa ord, förrän hon ångrade dem och rodnade. Den blick af hänförelse, som Wilhelm kastade på henne, lät henne ana hvarom fråga var. Det var verkligen eti frieri Wilhelm, upp