Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 2

en viss förlägenhet hos borgmästaren, då han frågade denne om prinsens föregifna order rörande flickan. Han hoppades kunna öfvertala honom att återtaga sitt ord. Emellertid skickade han en kurir till Poitou, för att up; söka herr de Beuvre och bedja honom med det aldra första återkomma, och han hyrde. sig en bostad i Bourges, så väl för att vara i tillfälle att fullfölja sin plan som äfven för att icke förlora ur sigte sin kära skyddsing. Kuriren träffade ej herr de Beuvre; denne hade begifvit sig ut till sjöss; man visste icke hvilka kuster lan ämnade hemsöka. Efter förloppet af två mårader hade man ännu ej erhållit några underrättelser ifrån honom. Lauriane begrät sin far. Hon lät icke narra sig af de berättelser markisen omtalade, för att öfvertyga henne om att vissa personer sett honom och intygat att ban mådde förträffligt. Han låtsades vara generad för det alltid närvarar de obehöriga vittnet till. deras samtal, som likväl nästan beständigt sof, och att han derför icke vågade lemna henne:de bref, genom hvilka han eljest skulle ha kunnat bekräfta sina uppgifter. Lauriane beslöt synas lugn för att lugna Mario, som alltid hade sina ögon oroligt fästade på henne. LXIV. Sommaren år 1622 förföt sålunda, utan att markisen genom böner eller hotelser kande utverka den fångnas frigifvande mot borgen. Herr Biet, som fruktade att han begått en dumhet, hade skaffat sig bemyndigande att qvarhålla fru de Beuvre i klostret. Hennes fars långa frånvaro och envisa tystna.