Dagens Nyheter – 10 december 1868, sida 2

Några betraktelser, föranledda af NYagra betralktelser öfver det nyare svenska måleriet och särskildt historiemåälningen. (Forts. från föreg. nr.) Författarens andra påstående: att tårar störa ansigtets uttryck lika mycket som regnet ett landskaps kunna vi ej heller gilla. Ingen menniska kan fälla så många tårar, att hon dermed kan så beslöja ansigtet, som regnet gör det med landskapet. Dessutom är det säkert, att om en landskapsmålare vill måla ett landskap i regn, detta då icke är för honom störande, utan tvärtom gynnande; men häremot kunvde författaren invända, att landskapsmålaren icke skall välja ett sådant motiv, då det är hans uppgift att visa oss huru landskapet ser ut. Han bör derför välja vackert väder, telst så klart solsken som möjligt, dock utan att detta åstadkommer dimmor, hvilka äfven måste göra föremålen otydliga. Vi svara härpå: att sådana ensidiga fordringar på landskapsmålaren kan endast den ställa, som hos honom beställer ett porträtt af ett bestämdt landskap, och ändå skulle han intet vinna på dylika föreskrifter. Det är icke landskapets tydlighet, som är hufvudsaken. Konstnären behöfver icke visa oss detsamma uti full belysning. Han eger rättighet att visa oss hela naturen i dess mångfaldiga vexlingar. Kan