Dagens Nyheter – 9 december 1868, sida 3

dem till mötes, i stället för att söka uvdfly dem. De tvekade att arrestera henne; de visste icke bestämdt om hon var det unga fruntimmer, de blifvit ålagda att hemta. Men hon uppgaf sitt namn, sägande dervid till dem: — Ni hbehöfva icke använda våld, mina herrar; jag gifver mig frivilligt. Tillåten blott, att jag går och tager farväl af min värd. Ni kunna ja ha den godheten att följa mig. Markisen kände sig smärtsamt berörd, då han varseblef denna skara; men han kunde icke annat än benndra den ädla flickans högsinthet. — Min herre, sade han till befälhafvande löjtrenten, jag är färdig att lyda er, eftersom den unga frun sjelf så önskar. Men ri lärer väl icko ba någonti g emot att jag, jemte min gon och hennes kammarjungfru, följer hecne till Bonrges. Jag skall endast medtaga ett par tre tjenare; ni med ert folk får eskortera och öfvervaka oss med den stränghet, ni finner nödig och passande. En så billig begäran kunde ej gerna afslås, och resan up;sköts en timma, för att familjen måtte få tid att rusta sig dertill Med en beundransvärd kallblodighet packade Lauriane in sina saker, Mario var bestört och utom sig. Adamas klädde honom; gossen visste sjelf knappt deraf. Han satt, medan betjenten knäppte hans skor och tycktes sedan icke mera ha styrka att resa sig upp och stödja sig på siva små ben. Lucilio nalkades och visade honom en papperslapp, hvarå stod skrifvet på italienska: — Följ hennes exempel: bon är modig och behjertad. — Ja, utropade Mario, i det han kastade sina armar omkring vännens hals, jag skall försöka att likna henne; ty jag kan väl förstå,