Några betraktelser. föranledda af Några betraktelser öfver det nyare svenska måleriet och särskildt historiemålningen. ) Vid den stora skandinaviska expositionen 1866 föranledde Wallanders målningar efter eller ur Bellman en af våra konstkritici till det påstående: att Bellman kunde icke målass. En annan gick ännu längre, i det han sade: att allt målande efter skalder, hvilka de än må vara, är fördömligt. (Litteratur-tidskrift 1866 pog. 344). I år hade Wallander målat en sömngångerska. Detta föranledde nu en okänd -kritiker i Dagens Nyheter att uttala en förkastelsedom öfver målandet af de sjukliga företeelserna såväl inom kroppens som själens områden. — Inom . historiemåleriet och särskildt det bibliska kunde valet af sådane ämnen undantagsvis tolereras. Inom genremåleriet borde de på intet vis fördragas, ännu mindre uppmuntras och ingalunda ursäktas, så länge den friska menniskan erbjuder tillräckligt stoff, och mensklighetens framsteg i kultur och hyfsning lemna allt flera sidor för en sann konstnärlig skildring. Trösten eder då, stackars artister, som sörjen öfver alla de inskränkningar våra kritici ålägga eder! Ni få en rik ersättning; ty dem ni hittills ansett för edra största fiender (kultur och hyfsning), skola hädanefter såsom edra bästa vänner, i öfverflöd förse er med de tacksammaste ämnen för konstnärlig behandling! För denna framtidskonst kunna tårar natur ligtvis icke vara passande. Författaren bannlyser dem äfven och säger: tårar störa nemligen ansigtets uttryck lika mycket som regnet störer landskapets. Dock, begäret att inskränka området för konstnärernas verksamhet är långt ifrån härmed tillfredsstäldt. Så hari allmänhet en afvoghet mot stora dukar i år gifvit sig tillkänna, och vår författare yttrar: Stora dukar kunna lätt föranleda till dekorationsmåleri och äro dessutom icke nödvändiga för uttryckandet af stora tankar. Dessa kunna likaväl inrymmas inom mindre yta. — Inom landskapsmåleriet är det månskensstycken, hvilka isynnerhet misshaga författaren. Uppgiften för landskapsmåleriet är dock att visa, buru ett verkligt eller tänkt land ser ut. Den upplysning månen gifver häråt, synes oss otillräcklig. Vidare bör konstvären icke slösa sin tekniska färdighet på en pöl eller annat otrefligt ställe och slutligen bör han akta sig för allt som kan likna effektsökeri såsom Jjustringar, brinnande ängbåtar etc. Möjligtvis får man vid nästa exposition höra, att vinterlandskap ej lämpa sig för framställandet på duken, emedan det egentligen är en död natur och den hvita färgen egentligen icke är någon färg, emedan artisten bör söka den varma färgtonen och icke den kalla, och slutligen emedan snön betäcker det landskap, hvilket det hade varit artistens uppgift att visa OSS 0. 8. V. Låtom oss tillse huruvida artisterna böra lägga dessa utgallringar på hbjertat eller icke. Hvad nu förbudet emot målandet efter skalder angår, så har en annan framstående konstkritiker redan för två år sedan så grundligt vederlagt detsamma, att denna sak väl kan betraktas som utagerad. Tlvad målandet specielt efter Bellman beträffar, så är det dock ett faktum, att Eskilsson, som 1866 blef klandrad derför, att han vågat framställa Movitz målare och allvarsamt varnades att icke framdeles befatta sig med dylikt, icke deraf låtit skrämma sig, utan Hera gånger reproducerat sin Movitz målare? och på detta års exposition utställt Kägelspelet efter Bellman, och att denna tafla blifvit inköpt till Nationalmuseum genom en komitå, i hvilken (om vi äro riktigt underrättade) bemälde kritiker sjelt var ledamot. — Låtom oss nu undersöka de påståenden, hvilka författaren i Dagens Nyheter yttrat om de ämnen, hvilka från måleriet böra uteslutas. Han säger: Ehuru genremålningen lemnar oss en blick i det inre lifvet, så finnes dock der förhållanden, som: icke egna sig åt konstnärlig behandling; och dit höra med rätta alla sjukdomar. — Inom historiemåleriet och särskildt det bibliska, kan valet af sådana ämnen undantagsvis tolereras. Här är också ett visst syfte. Vill författaren dermed hafva sagt, att genremåleriet icke har något visst syfte? Vi vilja icke här ingå i någon vidlyftig polemik ) Tidningens under sednaste tiden hårdt anlitade utrymme har fördröjt införandet af denna uppsats, som Red. mottog straxt efter det den deri bemötta artikelserien var afslutad.