Dagens Nyheter – 8 december 1868, sida 2

2tv hen aldrig skul tåls att några stråtröfrare gått honom i förväg. Herr Poulsia slog ned ögonen, för att det skulle. se ut som om aan ångrade sig. Mot den förebråelse, som låg i Bois-Dors ord, kunde han ingenting itvärda. ; Uader. fortsättningen af Bin berättelse omtalade han, hurusom kapten Macsbre väckt förslag om att gensst clinta Honom för pannan ntan vidare kras, för att hindra honom från at: springa med sqvaller, och hurn ziguenarne genast kastat sig öfver honom, för att tack kläder, innan desse blefvo besudigde med lod. i — Endast genom daras snikenhet, tillade herr Paulsain, räddades miit lif; ty SeÄncho hrnn : emellertid väcka elt annav förslag. Det var han som band mig och derefier innestängde mig i den der esrubben ri vet. Men huru, grymt! Heldre skulle jag ba velat dö hastigt 4 än utstå hvad som väntade mig i denna mörka håla. Den neörige lemosde Briibrult, utan at: gifva mig hvacken hopp eller hjelp. Han tänkte blott på att anfalla ert slott. b — Och hvad gjorde man, frågade markisen, med d Alvimars lik? i — Jag förstår, svarade rektora med ett le! ende, som mot hans vilja uttryckte en viss aversion, att ni gerna vill veta, hvar ni skall söka upp honom i händelse a: ex kriminalprocess. : Mea betänk, att detta bevis skulle kunna an; föras mot er i suälles för tvärtem. Om man ville lugs, kunde man ju säga att ni der beraft ert offer, biträdd af er väv, herr Robin. ; rv framtida säkerhet, herr markis, beror såledos af min heder; och jag erbjuder mig att bistå er. I — På hvilka vilkor, herr kyrkoherde? i — Vilkor! jag bestämmer icke vidare några sådana! Från och med denna dag tillhör jag