Dagens Nyheter – 5 december 1868, sida 3

SNär jag ser en ynglingankara, Tycker jag mig sjelf föryngrad. Då, o! då till sång och jubel, Fastän åldvig, jag bevingas. Döden, som också är en humorist, och den största bland alla, unnade sin illustre medbroder denna sista illusion. Än mera, när han ändtligen nalkades, huru hastigt, mildt, nästan kärleksfullt han vidrörde den panna, hvarinom så många ädla idter arbetat! Blanche, lycklig in i det sista, blef, liksom den romerske vältalaren, icke beröfvad lifvet, utan begåfvad med döden. Timon.