Dagens Nyheter – 3 december 1868, sida 2

med affärer att göra, och ingen fremling af någon betydenhet har på många år passerat Paris, utan att se baron James Rotschild. I synnerhet var han väl känd af Englands aristokrati och stod på mycket förtrolig fot med många af dess medlemmar. Baron Rotschild var dessutom känd af oss för sina många barmhertighetsverk och såsom en köpare af taflor och antiqviteter af alla slag. Hans lif var väl knappast hvad man kallar lyckligt, försåvida icke endast och allenast kärlek till penningar kan utgöra en ersättning för hvarje annat nöje. Anda till för kort tid sedah började han sin dag med att ringa på den ena af sina lektörer, som för honom läste de engelska tidningarne, under det att hans kammartjenare klädde och rakade honom. De politiska och financiela nyheterna ville han ha relaterade i så korta ordalag som möjligt. En andra lektör föreläste för honom nyheterna ur de franska och tyska tidningarna. Från det ögonblick han lemnade sitt rum, var han ständigt omringad af sina söner och några af de förnämsta bokhållarne i hans bank, hvilka framställde frågor och mottogo förhållningsorder. Snart efter sedan börsen bade öppnats, började hans vexeluppköpare ankomma med noteringar, hvilka baronen såg på, och ofta gaf befallning om att köpa eller sälja, synnerligen då det rörde italienska papper, i hvilka huset var mycket intresseradt. Folk af alla slag aflåde besök dagen i ända, och rapporter och bref aflemnades till chefen. Det fanns ingen hvila för denna själ; siffror och penningar — mera siffror, mera penningar. Vid bordet visste han icke hvad han åt, och betjenterna påminte stundom baronen om att han hade glömt dricka vin eller att smaka de rätter, som stodo framför honom. Han kunde knappast någonsin se en teaterpjes eller njuta ät en operz, ty alla hans tankar voro upptagna af penningar. Att han egde konstskatter, det visste ban, men han hade ingen tid att se på dem. Trots all sin rikedom var han i småsaker mera njugg än mången fattig; pennningar medföra, liksom fattigdomen, sina vissa abnormiteter. Baronen brukade korrespondera med husen i London på hebreiska. Liksom andra framstående medlemmar at denna beryktade familj kunde han utan penna och papper och med beundransvärd hastighet uppgöra financiela kalkyler. Holgrufve-explosiom. Den 26 november på förmiddagen inträffade i Scowcrafts kolgrufvor vid Wigau i grefskapet Lancaster en förfärlig explosion. Man tror att 350 arbetare vid olyckstillfället voro sysselsatta i grufvan. Påföljande dags förmiddag hade 57 lik blifvit framskaffade. ETryeckfrihetsmål. Redaktören af tidningen Beobachter i Stuttgart, dr Karl Mayer, har för ärekränkande beskyllningar mot grefve Bismarck blifvit dömd till 8 dagars fängelse och 80 guldens böter. (Allmänna åklagaren hade yrkat 4 veckor och 200 gulden.) Nytt förstörelseredskap. En herr Whitehead från Fiume har konstruerat en ny slags undervattensmina af utomordentlig kraft, och österrikiska regeringen har redan mot en summa af 360,000 rdr tillhandlat sig den lycklige uppfinnarens hemlighet. Hr Whitehead har erbjudit engelska regeringen uteslutande rätt till hemligheten (med undantag för Österrike) mot en summa af 1,800,000 rår, eller att endast meddela den mot en summa af 360,000 rår. A4delina Patti, åtföljd af sin man, hr de Caux, for häromdagen till Versailles för att öfvervara en kontert, som systern Carlotta der skulle gifva. Efter konsertens slutsteg Adelina upp på platformen och räckte systern en bukett, vid hvilken hyllning åhörarne helsade systrarna med en dundrande applåd. La diva Adelina gjorde en kompliment för applåden och återvände helt lugnt till sin plats, utan att hafva hugnat de goda Versailler-boerna med en enda ton — en sak, hvaröfver de funno sig mycket missbelåtna. WVesuvil utbrott har nu aftagit betydligt i häftighet; den vulkaniska verksamheten är för närvarande inskränkt till spetsen af den förnämsta käglan. AEtma tyckes nu äfven börja röra på sig; ett utbrott, som skildras såsom utmärkt praktfullt, egde nemligen den 26 november rum från nämnde vulkan. Rätteg.och polisnyheter.