Dagens Nyheter – 3 december 1868, sida 2

Innan han fullbordade meningen, letade han efter platsen för markisens hjerta och höjde knifven, sägande: — Med min sons själ! Bedöfvad ;af fallet) kunde Bois-Dor endast göra ett svagt motstånd, och det var ute med honom, då Sancho kände två små händer trefra på sitt ansigte, hvilka klöste honom så häftigt, att han måste göra en rörelse, för att söka befria sig från dem. Dessutom uppstod hos honom i detsamma en tanke, som förmådde honom att släppa markisen: — Gosusen först! tänkte han. Men han hann ej utföra sin afsigt; ty isamma ögonblick krossades haxs hufvud. Mario hade följt efter markisen. Han hade hört honom falla och med händerna farit fram och tillbaka öfver Sanchos ansigte, för att känna om det var Bois-Dor6s. Han märkte snart att det var spanjorens, och afsköt då en pistol, som han i brådskan ryckt af Clindor, mot det af ett tofvigt hår betäckta hufvudet. Han hade hämnats sin fars död och räddat sin farbrors lif. LYVIII. Markisen visste icke straxt, hvilken det var som kommit till hans hjelp. Han befriade sig från Sancho, hvilkens knän ännu tryckte mot hans kropp. Han sträckte fram armarne, troende att han hade att göra med någon ny fiende, som af misstag dödat spanjoren. Hans armar nådde Mario, som bemödade sig a lyfta upp honom, dervid sägande ångestall: — Min far, min stackars far, är du död? Nej, du omfamnar mig! Ar du sårad? -— Nej, icke alls. Jag har endast blifvit