Dagens Nyheter – 3 december 1868, sida 2

dröfligaste oordningarna: representanterna af den till ordningens upprätthållande tillkallade vapenmakten.. Både vi och öfriga här utkommande tidningar hafva redan tillräckligt utförligt skildrat det våld, som under de två olyckliga aftnarna aflifgardet till häst tillhörande befäl och manskap utöfvades mot hufvudstadens fredliga befolkning, för att äfven hvar och en, som icke var vittne till bragderna, klarligen skall inse, att förseelser af den gröfsta art här blifvit begångna af militärmakten. Vi uppmana i de personers namn, hvilkas dyrbara rätt, den personliga säkerheten, på ett så groft sätt blifvit kränkt, den allmänna åklagaremakten att, för så vidt detta icke redan skulle hafva skett, befordra föröfvarne af detta våld till den näpst, som lagen i dylika fall bjuder. För att icke kasta skugga på hela officerskåren vid Lifgardet till häst, bland hvilken vi älska tro att de fleste djupt ogilla hvad som skett, anse vi det vara en pligt att nämna de officerare, som förde befälet vid tillfället; de voro: major 4: E. P. von Plomgren, ryttmästaren J. T. Beck-Friis och löjtnant O. F. Harmens, och måste de anses bära skulden för mycket, som hände under lördagsnatten, dels genom att de på ett framstående sätt sjelfva utmärkte sig bland de andra lifgardisterna, dels genom att låta dessa sednare på egen hand öfverfalla och jaga menniskor å olika stadsdelar. Det är oss af dubbla skäl ett nöje att kunna meddela, det vi varit i tillfälle att höra många af de officerare från landtregementena, hvilka under dessa dagar vistats i hufvudstaden, uttala sin djupa harm, såväl öfver åtgärden att använda militären till dylika bragder, som ock öfver det sätt, på hvilket orderna blefvo utförde af befäl och manskap. Representationen har i sin makt att genom ett kraftigt korrektiv gifva hufvudstadens invånare en värdigare upprättelse, än den lagen förmår gifva: Lifgardets till häst indragning. Denna åtgärd har dessutom ur ren militärisk synpunkt numera så mycket för sig, sedan den nyare tidens långskjutande vapen gjort kavalleriet mindre användbart än förr, att det värfvade regementet Lifgardet till häst, trots sin nu ådagalagda bravour, torde få svårt för att försvara sin egen existens. Ett sofvande bantåg. Från Sköfde skrifves till N. A. följande: Med det bantåg, som i tisdags kl. ö 30 f. m. utgick från Töreboda på väg till Göteborg, inträffade det egna, att detsamma, utan att göra det ringaste uppehåll, gick förbi Wiärings station, och, trots stoppsignaler och hojtanden derstiädes, stannade först en half mil nedanför Wiring. Sedan lokomotivföraren omsider mirkt sitt misstag, förde han tåget baklänges Ater till Wiäring. Orsaken till denna extra tur, som nu aflopp ötan olyckshändelse, men kunnat ge anledning till fasaväckande sådana, förmodas vara den, att lokomotivföraren, som lär heta Urus och vara kind för att sofva tungt, efter att antagligen ha firat Carl-XII:s-festen i går, i dag på gående bantåg blifvit så starkt angripen af Jon Blund, att han gifvit sig fången åt denne, hvarjemte man väl får antaga, att eldaren följt sin förmans exempel. Rask handling. Från Töreboda skrifves till N. A.: Den svaga isen på Göta kanal vid Töreboda brast i torsdags afton under en oförsigtig gosse, så att han störtade i vattnet. Bondesonen Edvin Andersson i Jerneberga, som af en händelse befann sig i grannskapet, kastade sig genast efter i vattnet, men — dugtigt påklädd, som han var — sväfvade äfven han i en ögonskenlig lifsfara, och troligen hade båda omkommit, om icke bonden Karl Andreasson i Börstorp anländt till olycksstället och, utan att betinka sig det ringaste, hoppat efter i kanalen. Der lågo de nu alla tre och plumsade. Äfven Andreasson var obeqvämligt klädd: han hade nämligen förskinn utanpå varm vinterdrfägt. Emellertid lyckades han uppfiska de båda i sjönöd stadde ynglingarne, af hvilka den ene, som delvis kommit under eit isstycke, höll på att sjunka, då hjelpen kom. , menmen; En milltionärs If. En korrespondent meddelar några detalier af intresse rörande den nyligen aflidne baron James Rotschilds manus Anliah at AA Anasalilda 18 uVi lhläada hÄA