Dagens Nyheter – 3 december 1868, sida 2

DE RASKA HEBBARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) Forts, fr. föreg. nir. Oaktadt det svaga eldskenet såg Bois-Dorå genast hvem han var. Men markisen hade icke något laddadt gevär till hands, och kastade sig derför ned från hästen, för att skynda in i hvaltvet samt söka komma upp till Sancho; ty han ansåg med rätta att dAlvimars hämnare var fruktansvärdare än alla do fiender, med hvilka han hittills haft att göra. Sancho såg honom komma och gissade hans afsigt. Utan att derför bry sig om att vedkasta några stenar, som dessutom måhända icke skulle ha träffat målet, nalkades han trappan, besluten att mörda bonom med sin knvif, som var det enda vapen han för ögonblicket kunde begagna sig af. Bois-Dor6 ämnade just med åragen värja gå uppför trappan, då han plötsligen tycktes gissa hvad hans förrädiske fiende hade i sinnet. Anando att Sancho stod nedhukad och beredd att kasta sig öfver honom i mörkret, kände han sig för med värjan vid hvarje steg han tog, hvarjemte han höll sig fast i ledstången, utan att likväl tillräckligt skydda sin kropp. Varnad af markisens värja, som stötte mot trapporna, reste Saucho plötsligen upp sig, och ett ta tre föll han med hela sin tygd öfver Boi3s-Dor6, som han drog med sig i fallet, hvarefter han fattade honom i strupen, satte knäna mot hans bröst och utropade: — Så har jag dig då ändtligen, fördömde hugenott! Hoppas ingen misskund, du, som ej haft någon sådan med...