Stockholms-Nyhetor. Oordningar. Omkring kl. half 7 i lördags afton samlade sig ett par tjogtal pojkar på Carl XII:s torg framför och omkring den mycket omtalade läktaren och började hurra, — om det till en början var för läktaren eller den inhöljda Carl XII-stoden, vilja vi lemna osagdt. Såsom vid alla tillfällen, då något ovanligare synes vara å färde, samlades snart folk från alla håll på torget, och hurraropen och skränet tilltogo i styrka. Beklagligen inskränkte den samlade folkhopen icke sin opinionsyttring mot den fatala läktaren härtill, utan gjordes snart försök att bryta ned densamma. Trappan på läktarens östra sida bortlyftades och några bräder af väggen brötos lösa, innan polis hann anlända och afstyra ofoget. Afven på läktarens vestra ända hade dylika försök blifvit gjorda, utan att ens trappan derstädes hunnit frånbrytas. Emellertid växte folksamlingen stundligen och blef framemot 10-tiden så talrik, att polisstyrkan ej ansågs tillräcklig att afstyra ovä-! sendet, hvarför en militärpatrull nedkommenderades. I sjelfva verket utgjordes största antalet af de församlade utaf personer, som visserligen hade onda ögon till läktaren (ty det ha alla — med få undantag, förstås), men dock förhöllo sig fullkomligt passiva och endast blifvit ditlockade af skränet och stannat qvar af nyfikenhet. Huruvida något personligt våld begicks. mot polisstyrkan, som uppträdde med hofsamhet, är oss obekant, men emellertid kom vid 11-tiden en sqvadron af lifgardet till häst, upprorslagen upplästes, och gar-: disterna kommenderades att göra choc på åskådarna. Omedelbart derefter inryckte i stormmarsch ett par kompanier gardister på torget och uppställdes omkring brädskjulet, hvilket på detta sätt började att få utseendet af en fästning, omgärdad af en spetsgård af bajonetter. De personer, som efter första anfallet qvarstannade på platsen eller i dess närhet uppmanades att begifva sig hem — och: platsen blef snart öfverlemnad åt militären 1 oqvald besittning. Hästgardes-sqvadronen gjorde under tiden