Dagens Nyheter – 27 november 1868, sida 2

— ? 2 a Hu —2— Z— 2vao a — 4 En utflykt ur boet. (Forts. fr. n:o 1187.) Hittills har jag haft mitt nöje af att se fälten med sin täta, jemna, gröna rågbrodd, och solstrålarne som gifvit nyansering åt barrskogarne och ibland hittat några ännu qvarsittande löf att förgylla. Men detär eftermiddagKlockan är 5. Solen har gått ned. I mörkret fara lundar, skogar, fält, berg och sjöar förbi mitt öga, utan att af dem skönjes annat än dunkla konturer. Månen begynner i stället snart att drifya sitt trollska spel, med inbillningen till hjelptrupp. Men huru liflig fantasien än må vara, står likväl för ögonen den nakna verkligheten att Jerna och Mölnbo stationer ej äro så vigtiga, att de förtjena all den kostnad, som jernvägstrafikstyrelsen årligen nedlägger på att i dyrt tabelltryck anföra huru mycket passagerare och gods blifvit från dessa och andra småstationer fördt till öfriga stationer. Det är godt och väl att styrelsen låter uppgöra dessa tabeller till sin egen statistiska efterrättelse, men det är alldeles onödigt att gifva ut många hundra riksdaler för att få denna statistik bragt i tryck in i åtskilliga verks arkiver för att der ligga begrafna. Vid Gnesta station stannar tåget. Den ären af de större stationerna, särdeles hvad fraktgods beträffar, ty den är ändstation för lokaltåg till Stockholm. Långt ned ifrån bygden söder derom och från skärgården österut, från Trosatrakten o. s. v. kommer allmoge tidigt om morgnarne till Gnesta med spannmål och ladugårdsprodukter, som skola uppslukas af hufvudstaden. Stationen inbringar omkring 40,000 rdr om året. Också råder der en liflig verksamhet. Klockan 4 väckes stationsbetjeningen för att elda, städa, belysa och ordna för morgontåget, som afgår kl. 5... Två timmar derefter anländer snälltåget och kl. 12,. det blandade tåget från Stockholm. Klockan 12,4 ankommer det blandade och kl. 4, snälltåget från Göteborg. Slutligen, kl. 6,,, frustar in på stationen det sista blandade tåget från hufvudstaden. Dessa kommanden och gåenden af tåg äro angifva i tidningen Sveriges kommunikationer. Men hvad denna officiela tidning för jernvägstrafiken icke upplyser om, men som man erfar under vistande vid Gnesta, det är att ytterligare ett tåg afgår hvarje dag (om jag härutinnan mins rätt) till och från Stockholm. Detär ett godståg, men medtager äfven passagerare. Hvarföre detta icke kungöres genom kommunikationstidningen, det må jernvägsstyrelsen förklara, om den kan. — Afven vid Töreboda har jag i fjol blifvit öfverraskad af ett dylikt godståg, som gick på bestämda dagar iveckan, utan att vara annonseradt i Kommunikationstidningen. Det går således hemliga tåg flerestädes; hemliga tåg höra till ett system, hvars plan den oinvigde ej kan fatta. Sedan isen lagt sig på sjöar och vikar, så att skärgårdsallmogen ej längre kan på båt föra sina varor till torgs, blir färdseln vid Gnesta station i hög grad liflig. Tlela platsen bakom stationshuset är ofta full med bondvagnar, hvilkas lass transporteras på banan till Stockholm. Få stationer hafva ett så vackert läge som Gnesta. Stationsbyggnaderna ligga på en utfyllning i Frustuna-sjön. Tätt bakom dem uppstiger ett berg till ganska betydande höjd. Efterhand har der uppstått en mängd större och mindre byggnader. I en af dem är postkontor med en ganska ansenlig korrespondens och tidningsprenumeration. I många af dessa byggnader bo om sommaren familjer från Stockholm, Passagerareafgiften dit och dän blir särdeles billig, om man köper månadsbiljett. De festa Stockholmare känva icke att månadsbiljetter kunra erhållas med stor nedsättning i detvanliga priset, till vissa stationer såväl å vestra som norra banan; och de som invid dem annonsera om sommarnöjen ha ännu icke kommit till insigt af att de, när de annonsera lägenheter invid jernvägsstationer, skulle erhålla flera spekulanter derest allmänheten icke, okunnig om månadsbiljettsystemet, fruktade att resoroa på jernbanan skulle medföra en alltför stor förökning i hyran. Jernvägstrafikstyrelsen har verkligen vidtagit flera kloka bestämmelser än publiken gör henne äran att tro henne om, men styrelsen meddelar sig alltför litet åt publiken genom de organer, som äro mest tjenliga. Denna återbållsamhet, denna tystlåtenhet äro icke gagneliga för en sådan affär som jernbanor. Det kan t. ex. ej annat än verka förlamande