Dagens Nyheter – 26 november 1868, sida 3

— Och mycket pepprade, hoppas jag! sade kaptezen. Min hustru tycker om starka saker. — Jag skall säga till, att man tager spansk peppar. Sedan markisen uppräknat alla rätterna, tillade han: — Men skulle icko er fru vilja ha några sötsaker efter steken? — Jo, visst tusan! jag höll nästan på att glömma bort hennes önskan att få en omeletto afs.. — Era höghet menar visst pistacie-omelette ? Den anrättningen har jag uppfunnit. — Huro? Hon sade att den var en uppfinning af den gamle... — Den gamle? Hvem är det som vågar påstå att han före mig kommit på den ypperliga iden? — Naturligtvis den gamle Bois-Dor6, efter man nödvändigt måste uttala denne dåres namn i ett så aktuingsvärdt sällskap! Bois-Dor6 bet sig i mustacherna. — Hvem är det, om jag törs fråga, som gjort markisen den äran att omtala hans bedrägeri? Måhända känner er fru honom? — Det vill så tyckas! svarade Macabre; och jag vet dessutom att du, gubbe, är den för: dömde markisens ödmjuka tjenare samt anser honom för din lärare i kokkonsten; men hvad bryr jag mig derom! Du är väl bevakad, Markisen insåg att han ej hade annat val än att tala illa om sig sjelf, och han skonade sig ingalunda, utan sökte på allt sätt förlöjliga både sin rang och karakter; men dervid kunde han likväl icke förmå sig att låta påskina att han var gammal. : Macbre fortfor i samma för Bois-Dor6 mindre angenäma ton,