Dagens Nyheter – 25 november 1868, sida 3

En utflykt ur boet. — Ämnar du resa — i november månad, frågade mig med häpen uppsyn en vän, som mötte mig en eftermiddag för ett par veckor sedan i närheten af södra bangården. — Ja, min bäste, jag ämnar verkligen resa i november månad. Anser du den månaden för en olycksmånad? — Åhnej, icke det. Men november är ju ruskig och kall.... — Ingen regel utan undantag. Ser du, just nu till exempel är ju himmeln så klar som på en af förra sommarens sköna dagar och solen skiner lika ljufligt... och, gudskelof, icke alldeles så varmt...som då. Och hvarje tid, likasom hvarje menniska, har sina vackra sidor, och jag längtar att finna dem på andra ställen än på Norrbro och hos andra menniskor än Stockholmsboerna. De äro alltid älskvärda, förstås, men man kan ledsna äfven vid det bästa, när man får det oupphörligt af samma sort. Då man blifvit van vid jernvägar, ger man detta befordringsmedel företräde framför hvarje annat. Hastighet, billighet, beqvämlighet — det vore mycket anspråksfullt att fordra mera. Något bättre kan visserligen komma att finnas än jernvägar, t. ex. luftballonger, men så länge någon regelbunden fart med sådana bubblor icke är åstadkommen säger jag: Lefve jernvägarne! Alskar man ensamheten så kan man merändels njuta den på banorna. Tala vid en af dessa mönster till konduktörer, som på statsbanorna hafva uppsigten öfver tusentals mer eller mindre vigtiga passagerare, så låter han er, om möjligt, ensam råda öfver en kupt och öppnar vid stationerna med ett fruntimmers aktsamhet dörrarne, för att icke väcka er ur den sömn, i hvilken ni måhända småningom fallit genom betraktandet af till exempel Kolmårdens ständigt lika trädstammar eller Svältornas enformiga hvitmossetufvor. Der, i er egen kup, kan ni filosofera, drömma, svärma, dikta, beräkna, minnas eller glömma ....ni känner er redan innanYniRhinner till Gnesta nästan som Robinson Crusoe på den obebodda ön. Alskar ni icke ensamheten, nåväl, gå då in till grannarne, gå från kupe till kupå, det står er fritt. I någon träffar ni säkerligen en meddelsam, sällskaplig person, med hvilken ni kan utbyta era tankar och tycken om väder och vind, om den förmånliga hösten, de goda utsigterna för höstsäden, dramatiska teaterns ypperliga spel, fru Guadagninis starka vibrering och utsökta behag, om den föreslagna illuminationen för den konung, hvars ovishet och: halsstarrighet stå i minnet belysta af härjande flammor från ryska eldar på Sveriges östra kust, och om tusen andra ämnen. Hvilket brokigt