Dagens Nyheter – 25 november 1868, sida 2

komma att vara i rörelse denna dag, de öfriga få nöja sig med att betrakta läktarnes brädväggar! Om öfverintendentsembetet nödvändigt ville understödja den enskilda spekulationslustan, så hade ju samma ändar mål vunnits, om läktaren byggts på torgets ena sida. Att afstänga den enda möjligheten för den större allmänheten att få beskåda aftäckningen synes oss, nästan som ett grymt hån mot dagens betydelse af folkfest. Vi kunna nemligen ej förutsätta att öfverintendentsembetet velat på sitt sätt protestera mot ett allmännare firande af Carl XII:s dödsdag genom att omöjliggöra en folkfest; ej heller våga vi sätta i fråga att hr öfverintendenten v. Dardel, ehuru känd för sin förmåga i skämtsamma teckningar, önskat förvandla den mycket omtalade folkfesten till en karrikatyr — vi kunna ej antaga detta, och då återstår endast, att öfverintendentsembetet af rent praktiskt oförstånd låtit förleda sig att bifalla den nämnde läktarens uppförande. Öfverståthållareembetet, som väl äfven haft sitt ord med i denna fråga, borde dock, månt som det får anses vara om att allas rätt lika tillgodoses, ha sett saken ur allmänhetens synpunkt och låtit platsen De fri. Att så ej skett är alltför påtagigt. Slutligen ha vi den s. k. Carl XII:s-komiten, hvars ledamöter väl äfven kunnat ha någon inverkan på anordningarna för den blifvande högtidligheten och äfven bort hafva det, då det väl får antagas, att dessa ledamöter önska gifva festen en så folklig prägel som möjligt, i enlighet med programmet för medlens insamlande till statyn. Att de ej verkat något i detta syfte synes beklagligen tydligt af den plankmur, hvarmed man afskiljt den lilla festplatsen från den öfriga verlden, och hvilken nu är föremål för så många och i vår tanke berättisade anmärkningar bland allmänheten. Sedan ofvanstående var uppsatt, funno vi i gårdagens Aftonblad ett försvar från tidningens sida för denna läktare. Detta försvar är bland det märkligaste vi läst på länge och röjer uppenbarligen ett ondt samvete och en sjuk sak, alldeles som hade det blifvit skrifvet antingen af en tjensteman i öfverintendentseller öfverståthållareembetet eller af en komiteledamot. — Läktaren är lämplig, säger Aftonbladet, ty derigenom få så många som möjligt tillfälle att deltaga ihögtidligheten.— Läktarenskymmer icke utsigten från torgets norra del, säger A. B. vidare, och om läktaren aldrig funnits, skulle man ej sett mer för det. Detta visar den fullständigaste obekantskap med den plats, Carl XII:s torg, hvarom här är fråga. Slutligen säger A. B., att läktaren skall bidraga att uppehålla ordningen bland den folkmassa, som kommer att samla sig på platsen samt förekomma möjligen lifsfarlig trängsel. Detta sednare låter som ett skämt, ty trängsel förekommes väl icke med att belamra en öppen plats med ett skjul eller annan byggnad, utan tvärtom: folket måste nu tränga sig till öppningarna mellan läktarne för att kunna få se något! Hvad ordningens uppehållande beträffar, så vet ÅA. B. måhända bättre än vi hvad anledning Stockholms befolkning gifvit för vidtagande af några försigtighetsmått i detta afseende. Allraminst anse vi den nu vidtagna åtgärden kunna gagna i detta syfte. ; Ett sådant försvar förvärrar mera än förbättrar, ty det förutan hade man kunnat tillskrifva läktarens tillkomst en dumhet, nu står den der på anförda och antagna skäl; man har således begått en uppsåtligoch icke en svaghetssynd! Det skulle vara särdeles glädjande och vittna om god takt i denna taktlösa sak, om den allmänhet, för hvars nöje och pungslående läktaren blifvit rest, ville, med tanke på de många, för hvilka den kommer att skymma statyn, vid högtidligheten låta dess platser stå tomma. Det vore en välförtjent lexa! Ordenmsäckoratiomer. Korungen har till riddare af S:t Olats-orden utnämnt: öfverstlöjtnanten i svenska skärgårdsartilleriet V. A. Zethe