Dagens Nyheter – 24 november 1868, sida 4

I Bokhandeln finne3 att tillgå en serie af framstående Noveller och Romaner, öfversatta af C. J. BACKMAN, af hvilka särskildt må påpekas: refve de Camors, af OCKTAVE FEUILILET, Pris: 1; 75. Om detta arbete yttrar A. B. i sin litterära anmälan N:o 299 1867, som i sin helhet är värd att läsas, bland annat: — — — Det är Feuillets icke blott snillrikaste, utan mest ingripande roman. Det är ett konstverk af hög rang, derom kunna tankarno omöjligt vara delade. Hvad F. åsyftar framgår klart af hans roman; han vill hälla konstens spegel framför samtidens djupa grundlyten, egoismen och njutningslystnaden, så att hon må känna igen sig, rysa, — och kanske besinna sig ... För vär del äro vi öfvertygade, att detta arbeto alltid skall anses som epokgörande inom franska romanen och äfven komma att räknas för en af vårt ärhundrades märkligare företeelser på detta område. I Professor Nybloms Läitteraturtidskrift heter det om samma arbete: oo — — Så uppvitxer denna underbara skapelse med jomnmåltt och sans till ett harmoniskt helt, fullt af gripande skildringar af fruktansvärda händelser och framför allt märkvärdigt genom sin konseqvens, sin klarhet och den visa måtta, hvarmed förf. vet att sällan eller aldrig skrida utom skönhetens Manstenen eller Den Förlorade Diamanten. af WELKMEIE COLLINS. I 2 band. Pris: 3: 75. Af alla Englands romanförfattare är Collins för närvarande den i sitt eget land most populäre, näst Ch. Dickens, och hela den engelska pressen har också mottagit detta den genialiske författarens nyaste arbete med allmänt och lifligt bifall. Afven den del af den svenska pressen, som hittills hunnit taga notis om detsamma, har anmält det med synnerliga loford. . Så yttrar Stockholms Dagblad: Genom talentfull karakteristik och rikedom på spännande situationer är Månstenen ett af de intressantaste arbeten af den nya utländska romanlitteraturen.s ——-— Dagens Nyheter: Denne författare har en ovanlig förmåga att uppfinna egendomliga händelser och kombinationer samt att hålla sina läsare i spänd ovisshet om klaven till romanens hemlighet. Den berättelse vi nu anmäla är ny både till form och innehåll. . I Aftombladet d. 21 Nov. d. å. finnes öfver detta arbete en utförligare recension, hvarur vi meddela följande utdrag: — — — Hvad man emellertid med temlig visshet kan påstå, är, att det yppersta, mest betecknande bland Collins hittills utgifna arbeten är Månstenen, till hvars granskning vi nu öfvergå. — — — I två hänseenden är Collins en talang af första ordningen: i förmågan att skildra lefvande och åskädligt och i beräknande konst. Få af den nyaste tidens romanförfattare kunna mäta sig med honom, då det gäller att ställa en tilldragelse för vår själ i lifliga färger. Med den mest intuitiva fantasi omfattar han sjelf de ringasto enskildheter i hvad han vill framställa, men förstår tillika att beherrska sin skildring så, att han ger läsaren jemnt upp så mycket detaljer, som behöfres för att åstadkomma illusionen. Denna fullkomnade realism i förening med Collins redan omnämnda objektivitet, som nästan aldrig tillåter honom att sjelf framskymta bakom sina figurer eller scener, gör att man ofrivilligt känner sig dragen till hans berättelse, och att man ständigt följer den med oslappadt intresse. Hans skarpsinniga beräkning åter gör, att hans plan till anläggning som till utförande är rikt gestaltad, symmetriskt atvägd och framför allt i otrolig grad spännande, genom den förfinade, alltjemnt stegrado retning, han förstår skänka vår nyfikenhet. u——— — O— X— X——————. -—