Dagens Nyheter – 24 november 1868, sida 3

gom gång sjelf känt eller läst om, hvilken brännande smärta jern och andra metaller vid lägre temperatur (— 15 å 20 grader) förorsakar, då det träffar den obetiäckta huden eller slemhinnorna å kroppen, han kan göra sig en föreställning om, huru den arma hästen skall pinas när bettet under en sådan casus drages, och ännu oftare slites och ryckes från den ena munvinkeln till den andra, allt beroende af mer och mindre egrofhindt kusk. Bettet, hvars längd oftast är ungefir en tum mera än diametern å munnen der det skall verka, afkyles samt iföljd deraf smärtas också mer och mindre för hvarje gång det genomdrages, och således skall den arma histen icke ens hos den allra varmaste djurvän kunna fullgöra sitt åliggande utan ganska stor plåga. Undersök munnen å en sådan häst, och ni finner lanerne, en del-af tungan samt munvinklarne inflammerade, ofta såriga och sönderrifna; vid tryck å dessa utvisar djuret stor ömhet. Säker om att den som är hiästvin skall, efter detta lilla påpekande, skynda att afvärja ett sådant ondt för detta vårt ädla djur, tager insändaren sig friheten att äfven nämna några ord om sättet derför. Linda bettet med dubbla, en tums breda, linneremsor, eller om hästen har ovanan att tugga bettet, kläd det med skinn, så att det kalla jernet icke omedelbart må träffa de känsliga partierna i hästens mun. Tillsäg kusken förvara betslet uti varmt rum då det icke användes — så att det kan torka, eller om detta sednare icke kan ske, är bittre att bettet, äfven isigt, dock lindadt så som ofvan nämndt är placeras i hästens mun, än att det kalla jernet skall göra honom smärta. Huru kunnen I begära att edert djur skall uppträda och fullgöra edra kanske ganska stora fordringar å detsamma, då det icke utan smärta, eller med stor svårighet, kan intaga sitt foder! Djurvån.